Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1868, sida 2

Det kan ej anses likgiltigt, att vårt nya statsskick fortfarande bevarar denna stämning af godsinthet, som tillhör vår nation, samt af inbördes personlig aktning och vänskap. Andra länders riksförsamlingat kunna icke ofta berömma sig häraf, utan erbjuda fastmer ej sällan uppträden af bitterhet och fiendtlighet. i jemförelse hvarmed våra meningsoch partistrider äro — att tala med Aug. Blanche — endast .kärleksguabb. Det ligger i sakernas natur, att en representantförsamling, hvari en sådan anda råder, skall kunna lättare, hastigare och äkrare fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som landets välfärd påkallar. än en sådan församling, hvari partistriderna drifva sitt spel. Också äro de resultater, som vunnits af denna riksdags trägna arbeten, ganska stora, när man beräknar ej blott hvad som ledt till positiva åtgärder; utan också hvad som utgör en förberedelse för framtiden. Det finnes de som oroligt fråga: ,,dvad hafva vi väl uträttat? eller ,,hvad han J uträttat? — hafvande redan i sinnet ett otillfredsställande och missnöjdt svar på dessa frågor. Enligt vår uppfattning är detta missnöje orättvist. Genomgår man den massa af ärenden, som riksdagen behandlat, skall man finna, att det är en god del arbete försättadt på 4 månader, eller rättare sagdt 32 månader, ty ännu ätgå ett par veckor innan man kommer sig i ordning. Det är gannt, att behandlingen af många utaf dessa ärenden har ej ledt till annat, än att de gjorda framställningarne blifvit förkastade. Men äfven detta äger sin betylelse. Den fria motionsrätt våra representanter äga, måste framkalla en stor mängd förslag, som ej kunna antagas; men de hafva likväl måst pröfvas, och har denna pröfning ledt derhän, att de icke vilare återkomma, så har dermed en kommande riksdag blifvit dem qvitt. Denna negativa sida af riksdagens ars bete bör alltså ej för mycket underskattas. Men andra ärender, som nu blifvit förkastade, böra och skola återkomma. Äfven här har likväl ett förarbete egt rum, som ej är att försmå. Man har redan vid denna riksdag mer än en gång erfarit nyttan af den föregående riksdagens utredning af ett ämne, som nu återkommit. Att de ekonomiska och särskildt de finansiella frågorna intagit första rummet i förhandlingarne, ligger väl i sakens natur, då förhållandena i landet allvarligt manat, att behjerta statshushållningens kraf. De reaktionära tendenser, som det mycket omtalade ,,betrycket bragte i rörelse vid den första riksdagen, beträffande såväl tullsom banklagstiftningen, hafva under den nu afslutade förlorat mycket i kraft, och det lider näppeligen något tvifvel, att ju under en och annan riksdag framdeles sundare och sannare föreställningssätt skola göra sig alltmer gällande. Detta beror väsentligen derpå, att representanter med sakkunskap nu kunna direkte meddela upplysningar och lärdomar till de i ämnena mindre hemmastadde, under det desse förut voro nästan helt och hållet beroende af hvad de kunde genom pressen inhemta. Hade den gamla representationen mött en sådan sinnesstämning på detta område, som nu mötte den nya, är det fara värdt, att svåra brytningar inträdt, hvilka man nu lyckligt undgått. De positiva åtgärder, hvartill man nu kommit, hafva legat i den omtalade ,,klareringen af riksgäldskontoret, äfvensom uti förändrade anordningar beträffande statsmedlens förvaltning. Derigenom att ej blott tulloch postverkens stater, utan också jernvägstrafikens ingått i den ordinarie statsregleringen, har riksdagen haft det vidlyftiga arbetet att nu genomgå, pröfva och afgöra dessa stater. I afseende ä de många öfriga ämnen, som förekommit, ligger ett sannt och träffande bedömande i Kongl. Maj:ts ord uti Dess på ett annat rum i dagens blad meddelade afskedstal, der det heter: nÄfven på många andra för samhället vigtiga framtidsfrågor hafven I nedlagt en ospard möda. Deras behandling vid innevarande riksdag bekräftar, att den nya representationen hvarken undandrager sig att taga i öfvervägande alla de skiftande önskningar, som röra sig inom folket, eller saknar den återbållande kraft, som icke utan mogen pröfning förändrar det bestående. Dessa frågors lyckliga lösning skall underlättas i den mån, som det bland Eder allmännare inses och erkännes, att icke alltför många och stora förbättringar kunna på en gång vinnas. Vi kunna desto heldre underkasta Oss en mindre hastig utveckling af våra lagar och vårt samhällsskick, som det Svenska folket i sann frihet icke står tillbaka för något af sina samtida. Denna uppfattning af riksdagens uppgift och ståndpunkt synes oss vara lika sann som väl uttalad. Den innebär, hvad erfarenheten redan lärt, att vår representation innehåller både elementer, som bes hjerta framåtskridandets fordringar, och