Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1868, sida 2

Dessa ord gåfvo Trelauney åtskilligt att tänka på. — Denne man, sade han till sig sjelf, — vet mer än jag trodde. Tillhör han monseigneur, eller är han verkligen en ointresserad vän? — Hvad som bestyrker min förmodan, fortfor cheralieren, — angående dessa skogsströfvare, är att jag har sett två al dem smyga sig in på bakgården. — Hos mig? — Ja, hos er. — Jag tackar er, min herre, — att vi meddelat mig denna omständighet. Trelauney höll ej otroligt att det kunde vara något nytt försök af monseigneur och Robert Kodom. Men hvad åsyftade de? Louise var i hyddan. I slottet funnos endast den nye förvaltaren, Raoul de Villepont, samt i andra våningen Suryperes dotter Cecile, som rdade Louises barn och vårdade det så väl, att den stackars lille började åter hemta krafter och småle mot dem, som smekte honom. Surypere skulle komma samma afton med tiotåget. Hvem ville man således åt? Monseigneur kunde endast åsyfta Trelauney, och Robert Kodom magyaren. — Voro dessa karlar talrika, herr chevalier? återtog Trelauney, sedan han i tysthet gjort sina reflexioner. — Sju eller åtta. — Och endast två ba inträngt hit på slottet? — Jag har åtminstone ej sett flera än vå. — Jag tackar er, min herre. Jag skall