Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1868, sida 2

ret, men utdrogs något mera än behöfligt varit och blef derigenom i längden något röttande. En viss talare, känd för sitt ochof att opponera, gjorde äfven sitt bäta att uttänja förhandlingarne. Dessa eddes af ordföranden i församlingens tyrkoråäd, vice häradshöfdingen hr Th. Berger, som öppnade desamma med m redogörelse för beskaflenheten och sången af det ärende som förehades och wilket genomlupit flera stadier och nu blifvit utstäldt till församlingens hörande, för att sedan af Kongl. Maj:t kunna föreagas till pröfning och slutligt afgörande. Uter uppläsning af en del handlingar i irendet föreslog ordföranden, att frågorna skulle punkt för punkt föredragas och behandlas. hvartill församlingen gat sitt bifall. Första punkten gällde afskiljandet if Fässbergs gäll från Domkyrkoförsamingen. — Diskussionen öppnades nu af ektor Blomstrand, som föreslog, att hela irendet för vidare utredning, eller såsom nan sedermera yttrade sig för uppsättanlet af förslag till motiveradt utlåtande af örsamlingen, hänskötes till en komite, lermed antydande att nämndens förslag var tillräckligt motiveradt. Hade detta örslag drillats igenom, så hade territorialrågans afgörande ytterligare uppskjutits lå obestämd tid. Ördföranden afklippte lock försöket genom hänvisning till församlingens nyss förut fattade beslut om irendets förhandling punkt för punkt, hyaraf följde, att det icke kunde beslutas om remiss af hela ärendet, utan blott af hyarje punkt för sig. Herr lektorn unlerlät icke heller att vid hvarje punkt örnya och med bevekande argumentering förorda sin proposition om remiss, men utan att vinna gekör för sin åsigt, unlantagandes i sista punkten, der, såsom vi längre fram få se, äfven ordföranden nstämde i yrkandet om remiss. Imellerid bejakade församlingen icke mindre afkiljandet af Fässbergs pastorat, än territorialindelningens införande, men när undantagen från denna indelning kommo på tal, utspann sig en lång och temligen liflig debatt, i hvilken flera af församlinsens medlemmar deltogo. Vid 3:dje undantaget, som bestämmer, att personer, tillhörande annan trosbekännelse än den evangeliska, fritagas från territorialindelningen, vidtogs, på förslag af lektor Fagerberg, den redaktionsförändringen, att den erangelisk-lutherska insattes i stället för blott den evangeliska, hvarjemte, i enlighet med ett af lektor Blomstrand väckt förslag, antogs det tillägget, att undantagen icke åtföljas af inskränkning i någons skyldighet att utgöra de honom äliggande bidrag till församlingarnes presterskap. När nu frågan om församlingarnesindelning eller gränsbestämning förekom, formulerade församlingen den önskan, att Karl Johans församling äfven i kyrkligt hänseende måtte förenas med staden, hvarmedelst man undvek att diskutera mera än det ena af nämndens begge förslager i denna fråga, nemligen det som uppställts under förutsättning af denna förening. Detta förslag blef äfven punkt för punkt antaget, likväl icke utan åtskilliga invändningar. Isynnerhet sökte den anmärkningen göra sig gällande, att hvad man i dagligt tal kallar Hagorna icke sammanhällits utan söndrats, i det vestra delen af denna förstad lagts till Masthuggsförsamlingen. Denna anmärkning ledde dock icke till någon ändring i den af nämnden uppgjorda gränsbestämningen, hvartill förnämligast bidrog den af ordföranden lemnade upplysning, att man delat Hagorna af det skälet, att man i annat fall erhållit en församling af 15 å 16,000 personers folkmängd, ett af de missförhållanden, hvilkas undanrödjande just åsyftas med territorialindelningen. Derefter förekom frågan om presterskapets aflöning, hvars alla punkter efter någon strid äfvenledes antogos; men i de punkter, som rörde de andra församlingarna, formulerades beslutet sålunda, att Gustavi församling ,i hvad för dess del ankommer tillstyrkte den föreslagna aflöningen. När man derefter kom till den ömtåliga punkten huru de medel, som voro behöfliga för presterskapets aflöning, skola istadkommas, uppstod en temligen liflig diskussion. Lektor Blomstrand uppträdde mot den föreslagna personella afgiften, och hr James J. Dickson yrkade dess nedsättning till hälften af hvad som föreslagits, eller från 50 till 25 öre, en reducering, som tillvann sig församlingens bifall. Vidare antogs, med afrikelse från nämndens förslag och på proposition af ektor Blomstrand, att de utgifter till preterskapet, som icke betäckas med den personella afgitten, skola utgå efter samma grund som kommunalutskylderna. Nu var tiden långt framskriden och intesset hade börjat slappas, hvilket märkes deraf, att församlingen betydligen glesvat. Ordningen var kommen till den vigiga frågan om vården af församlingarnes mgelägenheter, och det förekom deri lera punkter, som torde tarfva en grundigare utredning, än som kunde åstadkommas å en kyrkostämma, hvartör den ut lektor Blomstrand ideligen yrkade återemissen denna gången vann gehör. Kyrkostämmans ordförande hade, såsom medem af nämnden, i den af honom afgifna eservationen äfven föreslagit remiss till n beredning för utarbetande af förslag rande de praktiska anordningar, som illöölje af territorialindelningens införande lifva erforderliga, men likväl först sedan örsamlingarne hörts i och tillstyrkt sjelfva mfvudfrågorna, och häri skiljde sig detta örslag från det Blomstrandska. Hr Berer förklarade att ibland motiverna för ans förslag ingick den önskan, att äfven cristine församling, som, åberopande sina rivilegier, afböjt hvarje förslag till stalens territorialisering och för sin del icke agit denna fråga i öfvervägande, måtte tas i tillfälle att deltaga i en slutbeedning af detta ärende. Då den fråga,