Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1868, sida 2

— Godt, svarade engelsmannen oc gjorde min af att aflägsna sig. Herr de Villepont hejdade honom. — Hade ni ej några upplysningar at begära af mig? frågade han. — Jo, jag känner ej någon i Paris och jag skulle vilja veta några detalje om de olika klubbarne, — de loger, son man bör taga på Italienska Operan. — Min Gud! mylord, utropade banki ren, — vill ni tillåta mig att få presen tera min son för er, ty han känner gan ska väl det elegantare pariserlifvet. Ja; är säker om att han kan vara för er an vändbar — för att icke säga nyttig i fler: hänseenden. — Jag antar gerna ert tillbud, sad Irelauney. Herr de Villepont tryckte på en ring. klocka. En betjent inträdde. — Bed herr Raoul komma hit, sade bankiren till honom. Herr Raoul lade just sista handen vid sin toilett. Hans hårfrisör hade aflägsnat sig, och nerr Raoul var sysselsatt med att göra tt val bland de aderton halsdukar, som cammartjenaren framlade för honom. Adrien de Saulles satt grensle på en stol och hade tändt en regalia de la reyna Han blåste mot taket långa spiraler af m hvit rök och tycktes som verklig kännare njuta af den utmärkt fina havannaobaken. . — Således, sade Raoul, — blir du ungcarl ännu en tid. — Kanske två eller tre månader. Den ler charlatanen, som midt under en bal