Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1868, sida 2

0O0 : Aa ifrågavarande regeringsledamot lofvat göra. Detta sitt åigörande omnämnde hr Ericson för Adlersparre, hvadan begge hade grundad anledning tro, att de handlat med all grannlagenhet och att krigsministern var förberedd på den andel de ämnade taga i debatten. I Lördags skulle åter en ministerkris af mycket allvarligare slag, om möjligt en kris till döden, utbrista. Så åtminstone trodde och hoppades de kända storheter, som i sin benägenhet att offra sig för fäderneslandet gå ända derhän att vilja belasta sig med ministerportföljerna, när dessa bördor en gång blifvit lediga. Det var i Lördags dechargebetänkandet skulle debatteras, och man emotsåg fördenskull denna dag med icke så ringa spänning. Som bekant hade konstitutionsutskottet vid sin granskning af statsrådsprotokollen icke funnit någon anledning att tillämpa den stränga 106 i regeringsformen om ministers ställande under tilltal afjustitieombudsmannen inför riksrätten, men hade deremot icke kunnat underlåta att framhålla fyra regeringshandlingar såsom förtjenta af anmärkning. Vi hafva förut meddelat dessa fyra punkter, men återgifva dem för bättre minnes skull här: Den första gäller hela statsrådets åtgärd att för itskilliga embetsmän, hvilka blifvit ledamöter af riksdagens första och andra kammare, anslå deras löner oafkortade under riksdagen eller tillsätta vikarier med anslag at allmänna medel; hvarjemte 3:ne i Stockhelm bosatta embetsmän, som utsetts till ledamöter af andra kammaren, befriats från att till vikarierna afstå mer än 1 8:del af sin lön och en provincialläkare, medlem af första kammaren, fått ett anslag motsvarande hälften af hans lön — allt under riksdagen. Dessa statsrådets åtgöranden klandras derför, att enligt gzrundlagen medlem af första kammaren ej får uppbära något arvode och det för andra kammarens ledamöter är satt lika för dem alla. — Det gäller här en ej ovigtig konstitutionel princip, såsom läsaren lätteligen finner. Den andra anmärknigen afser ett annat anslag. I fjor befallte nemligen Kongl. Maj:t, efter föredragning af konungens t. f. rådgifvare i kommandomål, statsrådet Thulstrup, tvenne officerare att afresa till de då vid Petersburg pågående vapenöfningarne, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade sig framdeles skola bestämma ersättning. På föredragning af krigsministern Abelin, beviljades ock i ett senare statsråd ersättning för inlemnade räkningar. — Utskottet anmärker, att här kommandooch änslagsfråga sammanblandats, hvaremot anslagsfrågan för ändamålet först bert i statsrådet behandlas, hvarefter Kongl. Maj:t haft att i kommandoväg närmare bestämma om användningen af de anslagna medlen. Den tredje anmärkningen beträffar följande: Stockholms stadsfullmäktige beslöto med 41 röster mot 39 att inköpa vissa tomter af qvarteret Lagerbärsträdet, för att dermed utvidga ett förut beslutadt salutorg. Mot detta beslut ahmärktes, att det var ogiltigt, emedan 23 af de röstande ej vunnits för saken, fastän kommunalförfattningen bestämmer detta antal då det gäller , beviljandet af anslag till nya ändamål eller behof. Stadsfullmäktige erkände sedan detta. Besvär gjordes hos öfverståthållaren, som dock förklarade, att inköpet af tomterna icke var för något nytt ändamål eller behof, hvadan enkel pluralitet var nog för frågans afgörande. Ärendet, som nu gällde en agtolkning, hänsköts till regeringen. Civilminitern Lagerstråle föreslog frågans hänvisande till iy behandling hos stadsfullmäktige, utan att yttra ett ord om tolkningen af bemälda S i kommunalförfattningen för hufvudstaden. Återremissen tillstyrktes äfven af statsråden Manderström, v. Plaen och Carlson, hvaremot De Geer, Reuterschiöld, Lagercrantz och Bredberg förordade upphäfvande VM stäthällare-embetets beslut och fastställelse af tadsfullmaktiges åsigt, att enkel pluralitet ej kunlat afgöra frågan. Konungen biträdde ej någonlera af sina rådgifvares mening, utan fastställde fverstäthållarens utslag, hvilket beslut hr Lagertråle det oaktadt kontrasignerade, fastän grundagen bjuder, att han skulle ,,ovilkorligen sin meling yttra och förklara. — Utskottets anmärking afser förekommande af, att hemliga rådgifare skola föreskritva beslut bakom en blott kugga af ministeransvarighet. Vi redogöra här, hufvudsakligen efter Dagligt Allehanda, för diskussionen under vördagsförmiddagens plena: I första kammaren uppträdde först h. exe. jutitiestatsministern frih. De Geer. Han hade intet tt invända mot formen för de gjorda anmärkninarna, men i afseende på innehållet bestred han eremot deras giltighet. Grefve E. Sparre ogillade åde deras form och innehåll och förklarade, att an vid. deras genomläsande erfarit en känsla af ckel öfver deras småaktighet och lumpenhet. Hr on Geijer försvarade formea och gillade anmärkingen i fråga om 4:de punkten eller rangbestamnelserna för statsrådets ledamöter m. fl. Hr Haelius giliade denna punkt äfvensom den 1:sta, om ikariatsarvoden åt embetsmän, som erhållit riksagsmannauppdrag. Den 2:dra punkten, om resech traktamentsersättningen åt de tvenne officeare, som beordrats att öfvervara vapenöfningarna id Petersburg, och den 3:dje, om tolkningen af 3 8s i kommunalförfattningen för Stockholm, ville an deremot skulle med ogillande läggas till handingarna. Hr Munck af Rosenschöld gillade 3:dje ch 4:de punkterna. Frih. A. C. Raab, grefve lenning Hamilton och hr Säve yrkade, att betänandet skulle sans phrase läggas till handlingarna. Ir Rydin, som gillade 2:dra och 4:de anmärkningsunkterna, yrkade ätven betänkandets läggande ill handlingarna. I andra kammaren uppträdde statsråden frih. f Ugglas och Lagerstråle till försvar för de annäärkta regeringsätgärderna. Hr Bergström likaså ch yrkade betänkandets läggande till handlingarna ned egillande. I samma syftning yttrade sig hrr Vitt och Lemchen. Hr Dahm, som framställde tskilliga anmärkningar mot utskettets sätt att beandla saken, ville att betänkandet skulle sans hrase läggas till handlingarna, hvilket äfven yrades af hr Staaff. Hr Key, som ansåg det vara f vigt att upphäfva allt sidoinflytande och införa n sann ministeransvarighet, ville, att betänkandet kulle med gillande af motiveringen läggas till andlingarna. Detsamma yrkades af hr Lithner, om ingick i försvar för konstitutionsutskottets tgöranden, hr Östman och frih. Liljencrantz, som, fter sin vana, gick ministeren på lifvet, så mycet han kunde, och förklarade, att tredje anmärkingspunkten med rätta bort föranleda åtal inför iksrätt. Grefve Posse förenade sig i yrkandet, tt betänkamdet skulle läggas med gillande till andlingarna, ehuru hans ord tycktes antyda, att an fann de gjorda anmärkningarna at mindre beydenhet och att han i betänkandet skulle i stället elat se ett totalomdöme om regeri k Ar. mL —2— VS