punkt, omnämnande att rektor Siljeström wid innevarande riksdag väckt ett förslag, som stode i nära öfverensstämmelse med norska dissenterlagen af den 16 Juli 1845, hvars grundprinciper i korthet angåfvos; anseende ordföranden för sin del, att mötet kunde inskränka sig till att gifva ett moraliskt stöd åt nämnde förslag, som snart skulle förekomma till behandling vid riksdagen. Härigenom skulle ett praktiskt resultat af denna opinionsyttring säkrast vinnas. D:r Nyström ansåg emellertid, att mötet ej borde inskränka sig härtill, utan uppställdes af honom följande fyra punkter, hvilka han anhöll måtte af mötet antagas: 1:0. En hvar anses ur svenska statskyrkan utgången, då han sådant till anteckning i kyrkobok.en hos pastor loci anmält; 2:0. Inga borgerliga eller politiska rättigheter eller skyldigheter böra bindas vid begagnande at statskyrkans nådemedel såsom vilkor; 3:0. Aktenskap må afslutas inför civil myndighet och, der så önskas, sedan den borgerliga akten försiggått, stadfästas genom någon kyrklig cerernoni; 4:0. Ingen skall tvingas att underbålla någon kyrka, något presterskap eller någon gudstjenst. Ordföranden sade sig befara, att mötet, genom att bifalla dessa punkter, skulle komma att skjuta förbi målet, och antydde att andra punkten ginge utöfver de i 16 8 regeringsformen lemnade konfessionella rättigheter och berörde andra grundlagsstadganden, hvilkas ändring till följd af vid förra riksdagen godkändt förslag kan komma att ske genom grundlagsenlig behandling vid 1870 års riksdag, hvarjemte sjerde punkten stode i strid mot den första, der det talas om pastor loci. Efter en kort diskussion härom uttalade mötets deltagare, vid framställd proposition, enhälligt den önskan, att de författningar, som strida mot regeringsformens 16 S, måtte upphäfvas, så att de upphöjda grundsatser, hvilka deri nedlades af 1809 års konstitutionsutskott, nu ändtligen efter sextio års förlopp måtte blifva en sanning.