Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1868, sida 3

Rättegångsoch Tolissaker. (Från Stockholm). Försnillningen å Eångholmen. Polisundersökningen härom sortsattes i Lördags och till denna dag var inkallad en skeppare Andersson, som för landtbrukaren Molins räkning under Oktober månad förlidet år tvenne gånger fraktat ved till Långholmen, ena gången 45 och andra gången 3313 famnar. Vid aflemnandet af sistnämnda parti hade Andersson träffat kamreraren Edman, som gifvit Anderssen tillkänna att det med Molin afslutade kontrakt angående leverans af ved vore fullgjordt och att sålunda denna vedlast icke kunde vid Långholmen mottagas. Andersson hänvistes derföre att med sin vedlast afgå till den närbelägna Löfholmen, der han för expeditionssekreteraren Vougts räkning lossade ungefär hälften; andra hälften aflemnades, efter anvisning at bemälde Vougt, på ett ställe i närheten, men namnet på detta ställe eller den person, som mottog veden, hade Andersson sig icke bekant. Andersson erhöll sedan bevis öfver att veden blifvit behörigen aflemnad och detta tillställde han ett hr Molins i Stockholm boende ombud. Vid sitt besök å Långholmen hade skepparen Andersson icke talt med någon annan än Edman och sade sig icke känna Wiberg. Beträffande det qvitto å af en skepparen Carlsson mottagne 3313 famnar, hvilket Wiberg utfärdat och som är dateradt i Augusti månad 1867, vidhöll Wiberg fortfarande att han skrifvit detta på Edmans befallning och att han icke hade någon ännedom om det oriktiga deri. Major Tellander inlemnade vid detta förhör en skrift, hvari han redogör för den befattning han tagit med de s. k. fångmedlen eller fångarne enskildt tillhöriga penningar. Han säger deri fortfarande, att han icke känt till något bestämdt förbud i detta hänseende förr än mot slutet at sin kommendantsbefattning, då fångvårdsstyrelsen förbjöd honom att förvalta dessa medel, etter hvilken tid de också redovisades af kamereraren. Skriften åtföljdes af flera bevis derom atttångar hos major T. skriftligen begärt att han ville förvalta deras kontanta tillhörighet. Innan major T. lemnade Långholmen, hade han i flera personers närvaro tillsport fängarne, huruvida de hade något att af honom fordra, hvarvid samtlige förklarade sig till fullo godtgjorda. Med anledning af major Tellanders ofvan angifna förklaring, att han icke känt till något förbud för sig att innehafva fångars medel, upplyste justitiekanslersembetets ombud, att föreskrifter i detta hänseende flera gånger blifvit af styrelsen meddelade. På yrkannde af kanslersembetets ombud blef undersökningen härefter än vidare uppskjuten till den 21, dertill landtbrukaren Molin skall ånyo inkallas.