Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1868, sida 3

Blandade änmen. Christina Nilsson har i Paris firat en ny och stor triumf genom sin debut på stora operan den 9 dennes säsom Ophelia i Thomas nya opera ,Hamlet. En korrespondent till danska ,,Dagbladet skrifver härom: ,, Man hade emotsett denna föreställning med spänd väntan och icke utan ett visst tvifvel, huruvida det skulle lyckas att kläda Shakespeares mästerverk i musikalisk drägt, men allt trifvel försvann allt ettersom representationen fortgick. Bifallet var alltjemnt i stigande och kulminerade i vansinnighetsscenen i 4:de akten, der alla voro likasom utom sig af bänryckning ölver Christina Nilssons sång som Ophelia, och der det icke fanns blommor nog, hvarmed man kunde fira den nordiska skönheten-. Hvad libretton beträffar, så hafva dess författare sökt att så mycket som möjligt framhålla de momenter i dramat, hvilka bäst egna sig för musikalisk behandling. Att de dock icke visat mycken vördnad för Shakespeare, kan man sluta deraf, att de låtit både Polonius, Laertes, Gertrud och Hamlet behålla lifvet. Den sistnämnda blir i operan Claudii efterträdare på Danmarks konungatron. Musiken berömmes allmänt. Isynnerhet skildras första, andra och fjerde akterna såsom utmärkta. Den scen i sistnämnda akt, der den vansinniga Ophelia kommer in omgifven af bygdens unga flickor och sjunger en sång, till hvilken kompositören begagnat en svensk melodi, lärer vara af den mest gripande verkan. Christina Nilssons utförande af Ophelias rol lofprisas såsom någonting alldeles fulländadt. Så yttrar t. ex. Hipp. Prevost i ,,La France, efter att hafva framhållit det vanskliga, ja nästan omöjliga i att framställa vanvettet på scenen: ,FEn qvinna, hvilkens talent och hela personlighet äro