ligt, ty vid sednaste ständsriksdag kunde en af tal:ns vänner icke få någon biljett en afton, då denna pjes gafs, och det af den orsak, att en stor del af parketten var upptagen af högvördiga presteståndets ledamöter. Tal. förmodade dock, att de endast börde på den sköna musiken, men icke sågo något, om icke litet med ena ögat. Hvad slutligen teaterns siora skuld anginge, så hade den tillkommit under den förra teaterdirektören, och hade han iniet emot att antaga första kammarens skrifvelse. Hr Ahlgren instämde i samma yrkande, sedan han förut erinrat om, att ett par operor, som nu allmänt gifvas, för 50 år sedan i högvördiga presteståndet ansågos mycket syndiga. Tr Blanche började med att omtala de öfverraskningar, som hrr Lithner och Key beredt honom, då den förre börjat, som om han velat nedrifva hela teatern, så att tal. redan tyckte sig se dammolnen uppstiga ur dess instörtade ruiner, men slutade med en anspråkslös afprutning i dessa anslag, och den senare åter börjat med att försvara teaterstyrelsen, men slutat med att deltaga i admonitionen till densamma. För sin del ansåg tal., att k. teatern under sin verksamhet hvarken åsidosatt det estetiska celler moraliska intresset, om ock ett par farcer blifvit gifna. Den ena innehöll ett förlöjligande af hofceremonielet, och att något sådant kunde ske på en kunglig teater, vittnade om en frimodighet, hvarför man borde hålla densamma räkning, och för sin del önskade han, att teatern måtte fortgå på den banan. Och för två pjeser, som man anser dåliga, borde man välicke utdöma en konstanstalt, der hundratals goda pjeser uppförts. Hvad den klandrade lyxen hos teatern anginge, vore den en följd af den starka påtryckningen af de utländska teatrarnes exempel, och den rådde ju för öfrigt äfven inom kyrkans murar, der man ser dessa kåpor af sammet och siden, som göra ett långt obehagligare intryck än dansösernas glitter. Och till länder, dit vårt namn ej på länge trängt, hade det nu kommit i form at toner, och källan för denna tonström vore vår opera. Frih. Gripenstedt medgaf att man hade skäl till anmärkningar mot kungl. teaterns förvaltning, ehuru minst i estetiskt afseende, men så mycket mera i fråga om ordnandet af dess styrelse och en öfverflödig personal. Man borde emellertid nu stanna vid en varningsgrad och, om den ej hjelpte, sedan göra en indragning på anslaget, hvadan han yrkade bifall till första kammarens beslut. Hr Lithner replikerade derpå ganska lyckligt de ledamöter, som riktat skämtets udd mot honom, och förklarade särskildt, att han, vid tanken på hr Blanches kända sparsamhet med folkets medel, hoppats, att denne med sin vältalighet skulle framkallat de eruptiva flammor, som skulle bränna dem på fingrarna, hvilka vilja ösa ur folkets fickor. Vid slutligen anställd votering blef anslaget, såsom man kunde förutse, med 90 röster mot 72 nedsatt till 60,000 rdr, hvarefter kammaren med 83 röster mot 71 beslöt, att ingen skrifvelse skulle till K. M:t aflåtas.