och derföre har det följt honom; men partiet misstror och fruktar honom. Disraeli har i sin ungdom varit radikal och liberal; men som ledare i underhuset har han försvarat de konservativa principerna, intilldess han vid behandlingen af valreformfrågan gjorde ett språng öfver åt den demokratiska sidan. Som motståndare till Robert Peel måste han bekämpa hans frihandelssystem, ehuru han — som man sade — hade allt för godt hufvud, för att kunna gilla prohibitivsystemet. I dessa motsatser mellan hans karakter och handlingssätt ligger den hufvudsakligaste orsaken till hans partis misstroende till honom. Disraeli känner detta misstroende, och det är derföre sannolikt, hvad som påstås, att han sjelf föreslagit, det lord Stanley skall öfvertaga befattningen som ministerpresident, under det Disraeli skulle behålla ledningen af underhuset. Lord Derby, som nu drager sig till baka, har följt en liknande öfvergång som Disraeli i sitt politiska lif. Han var först whig och beklädde höga platser under whiggernas styrelse, men kunde ej följa dem i deras reformer, isynnerhet i handelslagstiftningen, och har nu under er följd af år varit toriernas ansedde och ärade chef. Ehuru han under icke få år som förste skattkammarlord i 3 ministerer stått i spetsen för landets regering skall hans namn dock icke så mycket vara förbundet med någon serskild statsmanna messig handling som med hans lysande deltagande i underhusets och öfverhusets debatter. Sin arbetsförmåga har han bibehållit intill det sista, och sin själsbildning ådagalade han för icke längesedan då han, ehuru nära sitt 70:de år, under en podagristisk sjukdom öfverraskade sins landsmän med att utarbeta en trogen och smakfull öfversättning af Iliaden.