Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1868, sida 2

TJUGOFEMTE KAPITLET. Rapporten och dess verkan. Grefvinnan hade redan gått till sängs, då v. Kratach lät anmäla sig. Sömnen hade ännu icke nalkats hennes ögon. Hon kastade hufvudet, fullt af oroliga tankar, fram och tillbaka på sitt örongodt. Pulsarne slogo häftigt och ögonen brunno af feberglöd. Hon lät genast insläppa v. Kratzch i sängkammaren och helsade henne från sin säng, räckande henne handen, med dessa ord: — Förlåt, min fröken, att jag på detta sätt emottager er! Men denna ovanliga timma för ert besök säger mig, att hvad ni har att meddela mig icke tål nå got uppskof, och att det sålunda skulle vara ohöfligare att låta er vänta tills jag hunne kläda mig. — Ni har rätt, nådiga grefvinna! — sade v. Kratzch och satte sig på en stol vid hennes säng. — Dessutom kunde jag aldrig få se er mera intagande än så här. O, hvad ni är skön, min grefvinna! Grefvinnan kastade ögonen till en midt emot hängande spegel, sammanpressade sina läppar och sade vid sig sjelf: Den otacksamme! — Hvad har ni att berätta mig? — frågade hon högt. — Ni märkte förmodligen att prinsessan tidigt lemnade kuren? — Om jag märkte det? Jo ganska visst. (Forts.)