Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1868, sida 3

Vid bedömandet af detta förslag, som, efter hvad för beredningen tillkännagifvits, endast afser utskylder till kommunen, har beredningen funnit sig böra i främsta rummet utreda, huruvida förslaget, utan förändring af föreskrifter i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862, om kommunalstyrelse i stad, skulle kunna bringas till verkställighet. Det förekommer härvid: att vämnda förordning icke antyder, att till stad skattskyldiga kunna befrias från eller vinna nedsättning uti bidrag till kommunen, på annat sätt, än derigenom, att beslut om sådan befrielse eller nedsättning för vissa skattskyldiga, i fråga om utskyld för visst ändamål, fattas i den ordning, som 8 59 föreskrifver; att, enligt 63, magistraten, sedan dess årliga utgiftsoch inkomstförslag fattade beslut föranleda, vidtagits, skall låta upprätta vederbörlig debiteringsoch uppbördslängd öfver kommunalutskylerna ; att, enligt 69, drälselkammaren, efter det längden blifvit i stadgad ordning slutligen granskad, bör utfärda debetsedlar och verkställa uppbörden på den tid, hvarje stad kan finna för sig lämplig; och att, enligt S 70, drätselkammaren,; efter slutadå uppbördsstämma, skall till magistraten ingifva berättelse, huru uppbörden utfallit, och dervid foga restlängd öfver oguldna stadsutskylder, hvilka magistraten har att låta i laga ordning uttaga och till drätselkammaren aflemna. Enligt beredningens åsigt, följer af dessa föreskrifter: dels att befrielse från eller nedsättning uti utskylder till stadskommun icke kan af stadsfullmäktige beviljas skattskyldiga medlemmar at samhället i annan ordning, än efter 8 59 i kommunalförordningen för stad, och således innan debitering skett; dels att, sedan debitering egt rum, det icke tillhör stadsfullmäktige att taga befattning med uppbörden och indrifningen af utskylderna, hvilka bestyr, såsom varande af ren verkställighetsnatur, endast tillkomma drätselkammaren och magistraten ; och dels att stadsfullmäktige, i fråga om afkortning af debiterade, men oguldna, stadsutskylder, alltså icke, vare sig på anmälan af exekutorerna eller på grund af ansökningar från de skattskyldiga, kunna, utan ingrepp i Magistratens embetsmyndighet, vidtaga åtgärd i afseende på andra dylika utskylder, än sådana, som icke kunnat, genom magistratens försorg, i laga ordning uttagas, och om hvilka magistraten, af denna anledning, äskat stadsfullmäktiges yttrande. Då stadsfullmäktige härvid medgifva afkortning af oguldna utskylder, innefattar dessutom ett dylikt medgifvande väl beslut, derom att utskylderna icke vidare skola i stadens räkenskaper balanseras, men ingalunda ovilkorlig befrielse för den skattskyldiga från dessa utskylders erläggande, om de framdeles skulle kunna hos honom uttagas. Att förevarande förslag, på sätt beredningen nu visat, står i uppenbar strid mot föreskritterna i Kongl. kommunalförordningen för stad, utgör, i och för sig, ett oöfverstigligt hinder för förslagets godkännande; men, äfven om detta hinder icke förefunnes, skulle beredningen desto hellre anse sig föranlåten utt afstyrka bifall till förslaget, som anordningar uti den i förslaget antydda syftning redan vidtagits, sedan magistraten numera, med godkännande at den utaf stadsfullmäktige den 9 sistlidna Januari meddelade förklaring, beslutit, att föreskrifterna i Kongl. kungörelsen den 5 December 1792 samt Kongl. brefvet d. 20 Februari 1794 och Kongl. kammar-koilegiets cirkulärbref den 2 April sistnämnda år, i afseende på kronoutskylders indrifning, skola tillämpas, äfven i fråga om indrifning af resterande utskylder till staden, hvarigenom garanti vunnits, derför att tillbörlig skonsamhet vid uttagandet af dylika stadsutskylder icke skall komma att saknas. På grund af hvad beredningen anfört hemställer beredningen: att stadsfullmäktige måtte förklara ifrågavarande förslag icke kunna till vidare åtgärd af stadsfullmäktige föranleda.