Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1868, sida 1

— Reseskildringar från England och Amerika. XV. Newyorks Juvenile Asylum. — House of Reception. — Huru barnen vårdas. — Resultaterna af förbättringsanstaltens verksamhet. Hvad I gören den minsta af mina bröder, det gören I ock mig — dessa ord innehålla grundtanken för den stiftelse, i hvilken jag nu vill införa läsaren. Det är tyvärr obestridligt, att bredvid de stora och ljusa sidor lifvet i Newyork erbjuder gifvas andra, som vittna om en samhällssjukdom, hvilken till en kräftböld näres och underhålles genom en mängd tillströmmande nya elementer, som från Europa årligen tillföras staden och hvilka ej alla kunna blifva delaktiga af det kunskapernas goda utsäde, som genom Amerikas skolväsen och samfundsinrättningar i allmänhet så ymnigt utströs. Här, likasom öfverallt, är jordmånen icke lika emottaglig; här, likasom öfverallt, blandar sig ogräs i hvetet. Att förekomma det onda så mycket som möjligt är den uppgift Juvenile Asylum förelagt sig, och skola vi här se, huru man går till väga i sträfvandet mot detta mål. Vi inträda i en stor och vacker byggnad vid High Bridge och stanna en stund uti emottagningsrummet, lemnande våra kort till dörrvakten. Efter en kort väntan infinner sig asylens föreståndare, en välvillig och hjertlig man, som genast erbjuder sig att ledsaga oss. Inrättningen förtjenar att ses; det sätt, hvarpå den är ordnad, är värdt att studeras, ty — en sådan stittelse som denna behöfves, sorgligt nog, inom, snart sagdt, hvarje ar våra kommuner. Först införas vi uti badsalen, som upptages af en stor bassin, i hvilken såväl varma som kalla bad erhållas. Hit föras alla inrättningens skyddslingar, då de först anlända. — I sofsalarne, som vi dernäst besöka, är allt ordnadt med den största snygghet. Sängarne, 12 till 16 i hvarje sal, äro af jern; bäddarne bestå af goda madrasser, tjocka yllefiltar och snöhvita lakan. — Samma renlighet, samma till hvarje minsta enskildhet utsträckta omtanke, samma ändamålsenlighet utmärker sjukhusets salar. Härifrån föras vi genom kök, källare och andra ,,ekonomiska afdelningar, och öfverallt spåras samma ordningssinne. Slutligen förflytta vi oss till ett at skolrummen, der undervisningen är i full gång, då vi inträda. Vi presenteras för lärarinnorna och barnen; dessa fortsätta en stund med det undervisningsämne, som pågick, hvarefter sånglektionen börjar. Sången var visserligen icke utmärkt vacker — de flesta lärjungarne voro ju minderåriga — men anmärkas bör, att här, som öfverallt, der jag haft tillfälle att öfvervara sångundervisning, lärarne förklarade detta ämne vara ett af dem, som utöfvat största inflytande på barnasinnet till vinnande af känslornas förädling. Låtom oss nu betrakta dessa barn, som en räddande hand ryckt undan det förderf, hvilket genom försumliga, lastbara eller brottsliga föräldrar skulle väntat dem, för att i denna välsignelserika anstalt uppfostra dem till goda menniskor och nyttiga medborgare. Undervisningen och den vänliga behandlingen hafva redan burit synbara frukter. Hvilka förnöjda anleten, hvilka frimodiga blickar! Barnens klädedrägt är enkel, men väl vårdad. Efter lektionstimmans slut få de alla sin frihet, och de njuta den, men utan buller eller oljud. En utpreglad ordningsanda håller allt inom tillbörliga gränser. Innan de blifvit öfverlemnade till asylen, hafva flera af dessa barn genomgått de första förbrytarestadierna, ja, en och annan redan fått en försmak af fängelselifvet. Andra åter, som af usla föräldrar tvungits till ett kringstrykande lif, hafva upptagits från gatorna. Andra åter hafva, tillfölje af deras okynne och sjelfsvåld, blifvit af sina fattiga föräldrar, som ej haft tillfälle att öfvervaka dem, försända till inrättningen, för att erhålla uppfostran. Det är genom faderligt allvar och moderig omvårdnad, det förra representeradt äf lärarne, den sednare af lärarinnorna, samt genom kunskapers meddelande och EL2 — — —r-slr-Y eh——————-—-— LJ GJ