Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1868, sida 1

Sedan herr de Ravarran lemnat tillräcklig tid åt den förmenta ånger, som skogpaktaren kunde hafva hyst öfver sin ärlighet, lät han tillkalla honom ånyo. — Jean, sade grefven till honom, — jag behöfver er för en liten affär. Ni vet ju hvar den franska banken är belägen? — Ja, herr grefve; jag var der med juveleraren. — Godt. Här är en anvisning på femhundratusen francs. Ni skall lyfta denna summa redan i dag. — Skall ske, herr grefve. — Förgäfves sökte herr de Navarran att i skogvaktarens ansigte upptäcka något spår till sinnesrörelse. Den redlige gossen erfor ej den minsta frestelse. Summan var honom likgiltig, emedan penningarne ej tillhörde honom. Han var lika lugn som hade det varit frågan om att hemta eh bössa eller em skjutväska. — Det är inte allt, återtog grefven. Jag reser bort på åtta dagar, och ni måste behålla dessa femhundratusen francs hos er till dess jag kommer tillbaka. — Som herr grefven befaller. — Vi ha i dag Fredag: förvara summan hos er, då ni kommer hem i afton, och lemna mig den om Lördag eller Söndag åtta dagar. Herr de Navarran lemnade honom anvisningen, och Jean återvände lugnt till sin hydda. Han utbytte sin jagtdrägt mot sina helg-dagskläder, steg upp i en karriol och begaf sig till Houdan. Från Houdan följde han med tåget, som kom från Chartres, och klockan tolf var ban i Paris. (Forts.)