Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1868, sida 1

och lemna mig åt mina upprörda känslor! Jag behöfver gråt: ut för att kunna besinna hvad jag bör göra. Min goda Ånn: ensam skall se mina tårar. Efter det första obetingade utbrottet af prinsessans smärta samlade hon sina krafter för att öfverväga det beslut hor borde fatta för att, så vidt möjligt var, befria sig från et tillstånd, i hvilket hon icke hade att hoppas någon förändring till ett bättre. Sedan hon fattat sitt beslut, skickade hon til kurfurstinnan för att af henne begära ett enskildt samtal hvilket utan uppskof beviljades henne. Med förgråtna ögor inträdde prinsessan i hennes rum. — Ni är upprörd, min lilla — sade kurfurstinnan — lugna er och hemta krafter innar ni anför ert ärende. Ni är svag och behöfver stärka er. Sätt er bredvid mig, skall jag låta hemta ett glas vin! Det skal göra er godt. — Nej, — sade prinsessan med mycken bestämdhet -ingenting hjelper här utom det enda medel, som jag komme: att sjelf föreskrifva. — Jag gissar hvad ni vill säga och medger att fursten, er gemål, icke bemötte er i går så, som han borde. — I går?! Säg ifrån den dag han första gången såg mig till i dag, då han rågat måttet af sitt ovärdiga uppförande — Jag vill icke försvara min sons uppförande, men ni är hans gemål och bör vara tålig. — Ack, det hjelper föga! Jag vill nu lemna detta ställe, der jag aldrig erfarit annat än sorger och förödmjukelser. Jag vill återvända till mina föräldrar för att ännu en gång känna mig lycklig, och tror mig uppfylla den pligt ni har rätt att fordra, då jag i första rummet yppar för er detta mitt beslut. Kurfurstinnan såg på henne med häpnad och förundran. Det låg så mycket beslutsamhet och värdighet i hennes väsende, att den stolta svärmodren icke förmådde motstå intrycket deraf. Hon kunde icke tvifla på att hon ju talade, sattåd af ett fast och öfverlagdt beslut och att hon ju hade fullt alvar att sätta det i verket. Hvilka känslor hon än i sitt hjerta hyste för sin sonhustru och hur obetydlig hon än kunde anse henne, såsom dottren till en moder af simpel adelig börd, insåg hon dock vådorna för Celles införlifvande med Hannover ifall en oenighet skulle uppstå mellan de begge furstliga makarne, som kunde föranleda en äktenskapsskilnad.