Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1868, sida 1

Riksdagen och framtiden. Den anspräksfulla ofördragsamhet, hvarmed åtskilliga bland våra biskopar, teologie doktorer och prostar under de sednare åren uppträdt för att motverka de medborgerliga bemödandena för den allmänna uppfostrans förbättrande och utveckling är icke mindre förtjent af den innevarande riksdagens uppmärksamhet och beifran än hvilket annat samhällslidande som helst. Der andligt moraliskt betryck råder, der lider folket, der göres dess utveckling och förkofran omöjliga, dess materiella och ekonomiska fördelar må föröfrigt tillgodoses hur mycket som helst. Ett folk, som lärt att älska andlig träldom, ett folk, som predikats och katekiserats till döfhet för samvetets röst, till likgiltighet för sina andliga och sedliga intressen, allt under slafviskt eftersägande af en mängd för lifvet betydelselösa satser; ett folk, som i lifvets vigtigaste fråga blifvit afvänjdt från att tänka sjelft, som sålunda sjelft uppfostradt medelst tvångsstadgar, tanklöst och känslolöst öfverlemnar sina barn och dermed hela sin framtid i händerna på ett presterskap, som uppenbarligen håller mera på menskliga, kyrkomötens och kyrkolagens stadgar än på Guds bud, — ett sådant folk må i yttre måtto förkofra sig aldrig så mycket, det sjunker dock alltmer i sedligt hänseende, och den yttre förkofran blir så endast ett falskt sken öfver dess inre ruttenhet. Men icke nog dermed: äfven den yttre förkorran göres under sådana förhållanden omöjlig. Lögnen i religiösa och sedliga mål förstör folkets energi, undergräfver och tillintetgör individens sedlig