Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1868, sida 3

— ————— Red:n har emottagit efterföljande insända uppsats i ett gammalt tvisteämne. Då vi intaga densamma, sker det mera af hänsyn till den aktade ins:n, än i hopp att kunna något dermed uträtta. Detta imne hör nemligen till dem, hvarom en falsk uppfattning så rotfästat sig hos de ,missnöjde, att de klaraste skäl ej vinna något afseende. Det är ursäktligt, att man då tröttnar vid de upprepade vederläggningarne, ställande saken helldre på framtiden, då en sundare och lugnare uppfattning hunnit småningom göra sig gällande. Den ärade ins:n yttr or: Uti Nya Dagligt Allehanda n:o 300 för den 24 Dec. 1867 hafva ,några jernvägsresande insändt en artikel ,.om Jjernrägsmateriel., som erfordrar någon belysning. Bemälde ,,några jern esande klandra statens jernvagsstyrelse för dess system, att använda engelska i stället för svenska railer och att motarbeta (?) den industriella verksamhet, som för rails-tillverkningen efter hand uppblomstrat inom vårt eget land, hvarefter jem sörelse uppgöres emellan de trån Smedjebackens valsverk betingade railer för 7: 50 pr centner i Stockholm och engelska för 5: 60 pr centner i Göteborg. Slutligen uppgifves: ,att längs väglinierna skola förefinnas eller för längesedan företunnits mer än 150.:000 skeppund dylika kasserade engelska railer, hvilka, i anseende till railjernets usla beskaffenhet icke hafva stört mera värde än fyllnadsyrus. Insändaren erkänner gerna, att det varit lyckligare om svenska railer kunnat erhållas i stället för de begagnade engelska railerna, men kan dock icke, emot bättre vetande, medgifva, att svenska railer förr än nu för något år sedan kunnat erhållas till sådan mängd som erfordrats och till så moderata priser, som Smedjebackens valsverksbolag nu sist erbjudit jernvägsstyrelsen. , Några jernvägsresande hade vid klandret bordt upplysa, om något enda valsverk fanns i Sverge, för några få år sedan, som kunde och ville åtaga sig någon leverans af railer i så stor mängd, som någorlunda kunde motsvara det årliga behofvet? Bäst hade det varit, om staten, genast vid början af dess jernvägsbyggnader, kunnat understödja valsverksegarne för dylika leveranser, hvarigenom vi, fyra å fem år förut, kunnat erhålla antagliga anbud för svenska railer. ) I afseende på priset å den engelska railen, anser ins. att jernvägsstyrelsen under de första 6 å 7 jernvägsbyggnadsåren måste söka anskaffa duglig materiel för de lägsta priser, som kunde erhållas, emedan de vid riksdagarne beviljade anslag icke medgåfvo eller voro beräknade för några högre priser å railer, än som i England kunde erhållas. Någon förlust har nationen icke gjort på inköpet af de utländska railen, ty dylika erhöllos då för 7 å 8 pr ton, eller motsvarande cirka 12 rår pr skeppund, då för vårt utskeppningsstångjern den tiden betaltes ötver 20 rdr pr skeppund. Om våra godartade malmer då blifvit använde till railer, i stället för att blifva förädlade till utskeppningsstångjern, så hade ju exportinkomsten minskats med cirka 8 rdr pr skeppund. Nu, sedan kommunikationerna blifvit lättade och malmbrytningen betydligt förökad, samt möjligheten att änvända stenkol till valsverken finnes, så kunna svenska railer at mindre välartade maimer tillverkas för någorlunda billiga priser, med besparing af våra skogar, som så väl behöfvas till de ädlare jernoch stålsorterna. Väl är det en sanning, att de engelska railerna hafva ett mindre värde än de svenska, sedan de blifvit utslitna eller kasserade, men att de ega ett så ringa värde att de kunna jemföras med ,.fyllnadsgrus, kan endast den råa okunnigheten pästå, ty om man vill bekosta omvalsning af engelska railer, hvilket såväl i England som Ryssland med fördel begagnas, så bör kostnaden derför icke uppgå till högre belopp än 1 eller hälften af inköpspriset. Dessutom äro dylika kasserade railer mycket begärliga af byggmästare till begagnande såsom bärbjelkar i byggnader och till enskilda utgrenade banors anläggning till magasiner etc, hvaröre ock ins. hört, att många anbud gjorts till jernvägsstyrelsen, att få köpa dylika emot cirka 50 öre pr sträckfot. — Uppgiften, att minst 150.000 skeppund kasserade railer skulle finnas längs väglinierne, är alldeles obefogad och ej serdeles förtjent af någon vederläggning, ty, då vi endast hafva cirka 100 mil a! 5 ) Den svenska jernindr trien lärer ej hafva varit så fattig, att den icke kunde hafva redt sig utan understöd af staten. Jernverksegarne hafva ju sedan långa tider tillbaka varit vårt lands mes välmående män. Red. af H.-T.