Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1867, sida 2

Detta ärende bordlades, och skulle de till detsamma hörande handlingar tryckas, för att bland Fullm:e utdelas. Likaledes bordlades hr Warburgs förslag angående redogörelse för stadens inkomster och utgifter 1865 med deröfver afgifna utlåtanden. Herrar P. Billgrists och J. O. Grens begäran om entledigande, den förre från sitt ledamotskap i Fattigförsörjningsstyrelsen och den sednare från föreståndareskapet åför Fattighuset och Fattighuskyrkan, remitterades till den komit, som vid sammanträdets börjaa blifvit tillsatt, för att afgifva yttrande öfver Magistratens budgetsförslag för nästk. år. Uti till Magistraten ingikven skrift hade Fattigvårdsstyrelsen, med afseende å Carl Johans Församlings beslutade införlifning med Staden samt dermed sammanhänande förhållanden, hemställt, huruvida et icke kunde befinnas lämpligt, att nuvarande Fattigvårdsstyrelse i nämnda Församling anmodades att fortfara med sitt uppdrag tilldess val egt rum af Stadens Fattigvårdsstyrelse, enligt nya reglementet, samt denna styrelse hunnit att ordna sättet för förvaltningen i dess helhet, och att emellertid Församlingens Fattigvårdsstyrelse berättigades att af Stadens månadtligen uppbära de för fattigvården nödige medel, mot behörig redovisning; hvarjemte anförts, att, hvad anginge fattigvården inom nuvarande stadsområdet, Styrelsen föreställde sig, att denna angelägenhet borde af Styrelsen fortfarande omhänderhafvas, med de vid nästa års ingång tillgängliga krafter, tills den i nya reglementet föreskrifna fullständiga Styrelse blifvit vald. Denna skrift hade af Magistraten meddelats Stadsfullmäktige, för behörig åtgärd. — Framställningen bifölls. Herr Philipsson inlemnade en motion af töljande lydelse: Genom Kongl. Kungörelsen den 5 December 1792 är föreskrifvet, att vid utmätningar af innestående kronoutskylder hos dem bland allmogen och städernas innevånare, hvilka, i följd af missväxt, olyckshändelser eller andra oförutsedda hinder i deras näringar, råkat i uppenbar vanmagt och kändt armod, de persedlar af deras lösegendom, hvilka till nödigt lifsuppehälle, kläder och annan, efter hvarje persons stånd och vilkor, noga inskränkt beqvämlighet, oundgängligast fordras, från utmätning skola undantagas och till deras bergning qvarlemnas; hvarefter medelst Kongl. Brefvet den 20 Februari och Kammar-Kollegii Cirk.-Bref den 2 April 1794 stadgats, att afkortningar för fattiges och oförmögnes kronoutskylder endast i det fall tillåtas, att den skattskyldige, hemsökt med utmätning, icke funnits ega annat än hvad yttersta nödtorften kräfver, och derjemte icke förmår arbeta, eller ock har små barn att försörja. Ehuru de hos Stadsfullmäktige hittills föredragna afkortningslängder öfver resterande kommunalutskylder otvetydigt gilva vid handen, att de uti nyssberörde författningar uttryckta bestämningar vunnit tillämpning i afseende å de afkortningar, hvilka utgjort föremål för Stadsfullmäktiges pröfning, har jag likväl, till undanröjande af hvarje tvifvelsmål och med hänsigt jemväl till det förhållande, att indrifning af resterande kommunalutskylder hädanefter kommer att utsträckas till nytt stadsområde, inom hvilket många skattskyldige äro boende, för hvilka dylika afkortningar sannolikt ifrågakomma, ansett mig böra föreslå: dels att Stadsfullmäktige för sin del måtte förklara, att de genom ofvanåberopade författningar meddelade föreskrifter, i afseende å indrifning af resterande kronoutskylder, böra ega tillämpning vid indrifning jemväl af oguldna utskylder till staden; samt dels att Stadsfullmäktige, vid behandling af utgiftsoch inkomst-förslaget för år 1868, måtte bestämma det tillägg, hvilket, för afkortningar och afskrifningar, bör utgå utöfver den summa, som, för utgifternas bestridande, skall uttaxeras, till tre proc. å ifrågavarande summa, i stället för hittilis beräknade två procent. . Motionen remitterades till budgetskomitön, hvarefter Stadsfullm:e ätskildes, kl. omkring !,2 e. m. — Dödsfall. Fortifikationsbefälhafvaren, öfverstelöjtnanten och ridd. August af Petersns har här aflidit i dag på morgonen, i en ålder af 61 år. Döden har härmed besegrat en man, som, innan han för några månader sedan greps af den svåra sjukdom, för hvilken han dukat under, åtnjöt full mannakraft, såväl i fysiskt som andligt afseende, en kraft alltså, som kunnat ännu flera år gagna både i det allmänna och enskilta lifvet. Den aflidne har varit en af vårt samhälles mest anlitade kommunalmän, och detta vill säga ganska mycket. Och när han åtagit sig en sak, så skydde han derför ingen möda. Att fullgöra sin pligt, utan dagtingan med nöje eller beqvämlighet, det var hvad han fordrade af andra, och det ålade han äfven sig sjelf. Han var en stark ordningens och den sparsamma hushållningens man både i det enskilta och allmänna, hvilket dock ej hindrade honom att, när det gällde, gifva vika för sitt i grunden goda hjerta. Men slarf och pjunk ville han ej veta af. Det var hans militära och konservativa upp