Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1867, sida 2

— Ah, således faror på alla håll. — Åtminstone för vissa personer; äfven för fröken Hedvig von Taubenheim. — Hvem är det? frågade domherrn. — General von Taubenheims dotter. — Och hvilken fara hotar henne? — Att ej blifva fru geheimerådinna von Schilden. — Gisbertina, villdu vara så god och tala allvarsamt! — Käre onkel, jag talar allvarsamt, hvarom du snart kan öfvertyga dig. Bland hutvudstadens högre regioner finnas två partier. Det ena erkänner, att staten och thronen blifvit räddade af folket och landtvärnet, samt önskar landtvärnssystemets vidare utbildning jemte mera liberala institutioner. Det andra partiet vill ej veta något deraf samt önskar till thronens skydd höja armån och aristokratien. Konungen? vill det bästa, men är misstrogen och tillbakadragen, och man frambåller för honom skräckbilder, hvilka man kallar demagogiska stämplingar, för att göra det liberala partiet förhatligt i hans ögon. — Demagogiska stämplingar, det var ett nytt uttryck. — Ja, uppfunnet som jag tror af herr von Schilden och fröken Taubenheim, på det att de må blifva man och hustru. Domherrn afbröt berätterskan. — Ett ögonblick, Gisbertina! Du har redan två gånger nämnt namnet Schilden. — Ja. Du dåg ju i Göttingen hos Gisbert regeringsrådet Mahlberg. — Anfäkta! utbrast domherrn, och Schilden vill gifta sig med general Taubenheims dotter? — Och. hon med honom. Men fadern vill