Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1867, sida 2

ren, om han fritoges från sin skyldighet att genom egen omtanka bereda sig bergning. Det kungliga brefvet torde dock ej behöfva aft tagas så alldeles efter orden. Här i Göteborg förefinnes nemligen ej ett sådant exceptionellt förhållande, som skulle göra det nödvändigt för kommunen att vidtaga de ifrågasatta anordningarne. Instämde med hr Lindström i afseende på innehället af det från Stadsf:e infordrade yttrandet. Hr Berger ansåg, att Stadsf:e strikte borde hålla sig till hvad som af dem fordrats och helt enkelt gifva svar på den fråga, som framställts. Reserverade sig mot all inblandning af något annat i det ämne, som nu afhandlades, och serskildt mbt de dystra utsigter, som framhållits af ett par föregående talare, avseende hr B. anledning till dylika farhågor ej förefinnas. Hr Ordföranden uppläste ett, på hans anmodan, af Sekreteraren uppsatt förslag till yttrande, förordande detsammas antagande, med vissa af den föregående diskussionen föranledda modifikationer. Hr Philipsson var, i likhet med hr Lindström, af den åsigt, att yttrandet ej borde innehålla något vidare, än ett meddelande om det förskottsanslag, som af Stadsf:e blifvit beviljadt. Att vidröra motiverna, hvarför hittills intet vidare åtgjorts å kommunens sida, vore alldeles öfverflödigt. Då ingen framställning om några ytterligare åtgärder gjorts af vederbörande (här Fattigvårdsstyrelsen), hade Stadsf:e saknat anledning till sådanas vidtagande. Sedan åtskilliga af de förre talarne ytterligare uppträdt för sina förut uttalade åsigter, förklarades öfverläggningen slutad och beslöto Fullm:e att såsom sitt yttrande antaga den del af det utaf Sekreteraren uppsatta förslag, som hade följande ungefärliga lydelse: att stegringen i spanmålsprisen och minskningen i tillfällen för den obemedlade till arbetsförtjenst, ehuru egnade att uppväcka farhågor för instundande vinter, hittills, såvidt Stadsf:e förnummit, icke varit af beskaffenhet att påkalla utomordentliga åtgärder från denna kommuns sida; men att Stadsf:e likväl, på hemställan af Gatuoch Vägförvaltningen, i ändamål att förskaffa stadens arbetare någon förtjenst, beviljat Förvaltningen ett förskottsanslag för förberedande åtgärder i afsigt att under vintern kunna sysselsätta arbetssökande med slagning af makadamiseringssten. Drätselkammaren hade i skrifvelse till Stadsfullm:e meddelat uppgift å de lägenheter i Carl Johans församling, hvilka den 14 nästk. Mars skola till Göteborgs stad afträdas, af hvilken uppgift iohemtades, att nuvarande arrendena upphöra å 5 st. 8. k. Slottsskogslägenheter och Elfsborgs Kungsladugårds Hufvudgärd den 14 Mars 1868, hvarjemte tillika uppgifvits, att arrendena å 3 Slottsskogslägenheter upphöra den 14 Mars 1869 samt å 3 den 14 Mars 1885, och hade Drätselkammaren, efter inhemtande af Stadskamrerarens yttrande, tillstyrkt hans förslag med afseende å utarrenderingen af Elfsborgs Kungsladugärds Hufvudgård samt de 8 s. k. Slottsskogslägenheter, för hvilka arrendena tilländagå den 14 Mars åren 1868 och 1869. Detta förslag innefattade: att innehafvarne af de 5 Slottsskogslägenheter (n:o 355 Banehagen, n:o 357 Malmgårdsängen, n:o 358 Lilla Malmgården, n:o 360 Trädgården och n:o 362 Dalen), hvilkas arrenden upphöra år 1868, må berättigas att, under enahanda vilkor som hittills, fortfarande bibehålla lägenheterna till den 14 Mars året efter sedan uppsägning å stadens eller arrendatorns sida skett minst 6 månader derförut; samt att Drätselkammaren må erhålla bemyndigande att träffa enahanda aftal med innehafvarne af de 3 Slottsskogslägenheter (n:o 359 Kohagsängen, n:o 361 Margreteberg och n:o 371 Stubbehagen), å hvilka besittningsrätten upphör år 1869. Beträffande Hufvudgården hade Stadskamreraren föreslagit: att Gamla Elfsborgs Kungsladugårds Hufvudgård måtte, genom offentlig auktion inför Drätselkammaren, utarrenderas på den tid Drätselk:n kan finna skäligt bestämma, dock ej på längre tid än högst 20 år, med ömsesidig rätt till uppsägning af arrendet minst 12 månader före utgången a detsamma, med förbebåll att om sådan uppsägning ej sker, arrendet skall anses förlängdt med ett år hvarje gång, samt med vilkor: att arrenlatorn skall vara pligtig att jemväl under arrenletiden, efter minst 6 månaders uppsägning, vid midfastan det nästpåföljande året atträda den eler de delar af den arrenderade jorden, som möjigen kunna af Stadens vederbörande myndighet inses för annat allmänt ändamål behöfliga, emot käligt afdrag å arrendeafgiften, lämpadt efter bekaffenheten af den ifrågavarande marken samt len tid, som för arrendet ännu kan återstå, hvilcet afdrag skall, derest godvillig öfverenskommelse j kan träffas, bestämmas af tre gode män, af wilka Drätselkammaren och arrendatorn utse wardera fen och dessa sålunda valda den tredje, wilka gode mäns beslut i saken skall vara för våda parterna ovilkorligt bindande; att derest råga skulle förekomma om nya byggnaders uppörande å annan plats än den, hyarå de nuvaande äro belägna, arrendatorn då skall vara skyllig afträda dessa sednare mot erhållande af anIra, å lämplig plats uppförda och gårdens behof notsvarande byggnader; börande möjlig tvist om e nya byggnadernas tillräcklighet jemväl afgöras f gode män, valda på enahanda sätt och med ika beslutande rätt, som beträffande arrendeafdraet är bestämdt, och att det förbjudes arrendaorn att sjelt uppföra eller tillåta någon annan öretaga byggnad å egendomen utan Drätselkamnarens dertill lemnade tillstånd, samt att Drätelk:n i öfrigt må, i hufvudsaklig öfverensstämielse med nuvarande kontraktet, bestämma de rrendevilkor, som kunna finnas lämpliga.