om statsbristen och utvägar att sylla densamma. Redaktionen har för någon tid tillbaka emottagit följande rätt pikanta, insända uppsats: Herr Redaktör! Med mycken tillfredsställelse har ins. funnit, att ni, hr redaktör, uti eder tidning af den 14 dennes tagit till ordet i fråga om den s. k.,statsbristen, hvilken nu en tid bortåt spökat isynnerhet uti Stockholmstidningarnes spalter och som på visst håll synes hafva vållat icke så ringa oro. Dessa tidningar, för hvilka de enklaste reglor i statsekonomien tyckas vara alldeles främmande, och af hvilka specielt en har till uppgift att så mycket som möjligt befordra höga räntor och korta papper, synas ej besinna, att statskrediten är en egendom som måste vårdas lika så väl, som hvarje annan statens tillhörighet, och att ett säkert sätt att skada densamma är, om de offentliga organerna på ett origtigt och vilseledande sätt framställa förbållanden, som på densamma kunna verka störande. Det anses som origtigt och brottsligt om någon utsprider rykten, som menligt inverka på den enskilde affärsmannens ekonomiska ställning, men det måste vara det uti ännu högre grad, om man gör det om staten, hvars finansiella anseende, märk väl, det ligger i allas intresse att väl vårda. Insändaren vågar tro, att de onödiga brrvaderna i polska och danska frågorna, för hvilka ingen klok menniska här i landet ville lyfta en fot, tillsammans med protektionist-intressets skrän om landets dåliga ekonomiska ställning kostat icke så få millioner i högre räntor och hämmad afsättning. En sådan statsbrist, som vi nu sägas hafva, inträffar årligen i Europas rikaste länder, Frankrike och England. Hvem känner ej att dessa båda länder anticipera på kommande ärets statsinkomster genom att utgifva s. k. skattkammare-bevis, och vi tro, att riksgäldskontoret skulle hafva ökat landets rörelsemedel på ett nyttigt sätt, om det begagnat denna utväg att fylla i RRRNER N F