Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1867, sida 3

tämja en qunna, om hon inte tämjer sig jet Din hustru skall äfven tämja sig sjelf. — Men när skall det inträffa? — När det inom henne kommer till ett utbrott likasom hos dig. — Du menar då hon älskar mig lika så högt som jag nu älskar henne? — Det menar jag inte. Hon älskar dig innerligt, det syntes i Göttingen. Men detta utbrott förekommer hos den ena menniskan så och hos den andra på annat sätt. — Huru hos Gisbertina? — Hvem kan bedöma en nyckfull qvinna? — Men kärleken kan bota henne. — Åter en fras! — Du känner ej kärleken, onkel Florens! — Jaså. Du tror det, emedan jag bär detta kors. Gisbert hade betraktat domherrns kors. — Har någon älskat högre än Han, som tog korset på sin skuldra, att det för oss skulle blifva en trons, hoppets och kärlekens symbol? — Men jag vill säga dig något annat. Det finns ett universalbotemedel för qvinnan; det är moderskärleken. — Huru utropade Gisbert. — Hvad gör din vän Franz Horst? frågade domherrn. — Onkel. — Hvad gör Horst? — Han studerar fitigt. — Han är en praktmenniska. — Och han skall göra karrier, onkel Florens; men — Min vän, när göra praktmenniskor karrier hos oss? Tänk på Mahlberg.