Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1867, sida 2

Sunda tankar i Väktaren. Det än med nöje vi i Väktaren påträffat några sunda tankar i den ekonomiska frågan der tidningen eljest befunnit sig på protektionistisk och pessimistisk grund. Vi återgifva deraf följande: Vi kunna ej annat än varna för många fram. kommande förslag till det ondas häfvande, såsom efter vårt förmenande hvilande på alldeles oriktiga förutsättningar. Så har man t. ex. sökt en af orsakerna till jordbrukets betryck i borttagande a tullen på lifstörnödenheter; men kan någon jordbrukare verkligen inbilla sig, det den öfriga deler af folket skulle velat underkasta sig att i år finna de förut så höga spanmälspriserna ännu ytterligare höjda genom tullsätser? Under vanliga förhällanden deremot, då säd härifrån utföres, höja tullsateer icke priserna. En opinion, som äfven är ganska utbredd, klandrar bankerna och sättet för deras förvaltning, men, som vi tro, utan fullt giltiga skäl. Visserligen kunna väl bankerna, såsom allt annat, förbättras, men det som alltid mycket talar till dessa inrättningars fördel är att oaktadt deras talrikhet och den tid af öfver trettio år de varit i verksamhet, har ingen enda af dem någonsin inställt sina betalningar, hvilket är alldeles exempellöst i andra länder, och ett bevis på det försigtiga sätt, med hvilket de hittills handhafts. Föröfrigt är det icke endast Sverge, som nu är i ekonomiskt betryck, utan från hela vår verldsdel förnimmes klagan öfver arbetslöshet och en tynande industri, utan att man kunnat uppgifva hvarken orsakerna dertill eller botemedlen deremot. För vår del skulle vi hålla för sannolikt, att en af orsakerna till det onda, något kännbar hos oss, men ännu mera i de stora industriländerna, är att söka uti arbetskrafternas för stora strömmande till städerna och de stora industriorterna. Nutidens stora mechaniska hjelpmedel framkalla lätt med en jemförelsevis mindre menniskokraft ofantliga massor at produkter, som snart blitva större, än att de förmånligt kunna afsättas, och sålunda tynar än den ena än den andra industrigrenen. Deremot kan jordbruket lemna sysselsättning åt ett obegränsadt antal armar, och isynnerhet är detta tallet hos oss, der så mycket i detta afseende återstår att göra; men benlagligtvis finnes det en böjelse hos landtbefolkningen att draga sig till städerna, hvarigenom en brist af arbetskraft uppstår på landet och i stället ett öfverflöd i städerna. Det stora antal af högre skolor, som finnes utbredt öfver hela landet, såväl hos ess som i andra länder, lemnar en lätthet åt äfven de fattigare klassernas barn att erhålla en uppfostran, som gör dem till intellektuelle och bildade män, och sålunda med anspråk på motsvarande arbetsfält; men fara uppstår lätt, att icke alla dessa unge män kunna på lämpligt sätt användas i samhället. Sålunda hafva vi redan sett klagas från Norge, att så många unge män årligen strömma till universitetet, att det är fara värdt att ett literärt proletariat utvecklar sig. Man kan visserligen häruti ana en gudomlig skickelse, som vill att äfven bildade och kunskapsrike personer skola blandas med de lägre folkklasserna, hemta sitt uppehälle