Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1867, sida 2

Bocholtz ville gerna sjelf vara er sekundant. Den andre funderade ett ögonblick. — Det måste ske i dag, sade han derefter. — Bed Rurik komma hit om en halftimma med vagnen. Jag skall sedermera tala med Bocholtz. Fucksen gick. Den andre fattade åter sin tidning, men dörren öppnades åter, och uppasserskan inträdde, synbart blek. — Herr baron, en herre önskar tala med er. — Hvem? — Han vill ej säga sitt namn. — Hur såg han ut? a — En äldre herre, en resande tycks et. Studenten ämnade svara att han ej var hemma, men i detsamma inträdde den äldre herrn, som hade låtit anmäla sig. Han var troligtvis mindre flegmatisk än den unge studenten. — God morgon, Gisbert, sade han. — God morgon, onkel Florens. Uppasserskan lemnade rummet, och onkel samt brorson räckte hvarandra handen. — Uvarifrän kommer du, onkel? srågade brorsonen. — Från vårt nya fäderneslands sandöknar. — Från Berlin? Domherrn svarade ej, utan såg sig omkring i rummet, likasom sökte han något. — Är Gisbertina här? frågade han plötsligt. er Gisbertina! utropade den unge friherrn. Den plötsliga frågan tycktes hafva rubbat hans flegma. — Hon är borta, återtog domherrn.