Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1867, sida 1

ÄCCCCTTT — UTRIKES. TYSKLAND. I Bayern har första kammaren (riks? rådens kammare), sedan utskottet föreslagit tullförenings-traktatens förkastande, den 26 Oktober, med alla röster mot tre, antagit ett ändringsförslag af riksrådet Lörbenstein, som går ut på, att Bayern vill gå in på tullföreningen med nordtyska förbundet, men endast under det förbehåll, att det får behålla sitt veto, ett vilkor, som Preussen under inga vilkor går in på, och derföre är lika betydande med traktatens förkastande. Detta beslut, hvilket uppfattas som ett svar på grefve Bismarcks yttranden i nordtyska parlamentets sista möte, har framkallat mycken rörelse i Stuttgart och Carlsruhe, och icke mindre i den preussiska hufvudstaden. Sannolikt har den preussiske ambassadören i Minchen redan låtit sin regerings hotelse om uppsägandet af den förra tulltraktaten gå i fullbordan; åtminstone har den bayerske ministerpresidenten, furst Hohenlohe, ännu samma dag, då Bayerns förste kammaro tog detta vigtiga beslut, tillika med riksrådet Thiingen afrest till Berlin för att öppna underhandlingar med det preussiska kabinettet. Isynnerhet är den omständigheten i ögonen fallande, att Hohenlohe på denna resa åtföljes af frih. Thingen, som var ordförande i det utskott, som föreslagit traktatens förkastande och — att döma efter hans tal i första kammaren — är en afgjord motståndare till den preussiska politiken. Med afseende på det sannolika fallet, att Preussen skulle utesluta Bayern från hvarje handelsoch tullgemenskap med det öfriga Tyskland, yttrade Thiingen i utskottet: ,,Jag hoppas visserligen att Preussen skall inse, det vi icke kunna antaga de nu ifrågavarande traktaterna, utan att utsätta oss för de största faror, samt att Preussen derför skall låta de gamla öfverenskommelserna bestå; men vi måste icke destomindre vara beredda på, att de blifva uppsagda. Hvad mig angår är jag öfvertygad om, att icke ens den mest bevandrade fackman med bestämdhet skulle kunna förutsäga, huruvida uppsägandet af tullföreningen skall för oss åstadkomma skada eller icke, enär förbigående förluster skola nödga oss att söka andra handelsförbindelser, hvarigenom dessa förluster kunna förvandlas till fördelar. Men det gäller här någonting vigtigare än materiella fördelar eller förluster: det gäller Bayerns ära och sjelf ständighet, det gäller vår trohet mot konung och färdernesland, upprättandet af det system, som är det enda lämpliga för att gifva Tyskland en sund, lugn och fri utveckling, jag menar federativprincipen i motsats till den militära enhetsstaten. Der sådane intressen stå på spel, kan jag icke vara villrådig och föreslår derföre att neka den nya tulltraktaten vårt erkännande, Om Thiingen vill göra sådane åsigter gällande i Berlin, kan det knappast vara tvifvel underkastadt, att Hohenlohe och ham skola återkomma till Miinchen med oförrättadt ärende. För öfrigt synas handelsståndet och den industriella klassen i Bayern vara mycket missnöjda med första kammarens beslut. Åtminstone lärer från 14 af Bayerns vigtigaste städer hafva inträffat adresser till andra kammaren, hvilken — som kändt är — med stor majoritet den 8 Juli antagit tullföreningstraktaten. Köln. Zeit. är i hög grad förbittrad öfver den bayerska aristokratiens motstridighet samt beder de goda bayrarne betänka, att deras eventuella sjelfständiga tulldistrikt med sina tvenne delar — Gammal-Bayern och Pfalz — på Europas karta skall taga sig rätt vidunderligt ut. Nämnde tidning förmenar, att man i Miinchen framför allt arbetar på att störta furst Hohenlohe och sätta en minister Thingen i stället; på samma sätt lärer det i Stuttgart intrigeras för att undantränga ministeren Varnbhiller och bringa den österrikiskt sinnade Bissingen till rodret. Det antydes tillika, att Frankrike på sednaste tiden på allt sätt understödt de sydtyska hofvens motständ mot Preussens politik.