parlamentet samlas, skall jag anordna så, att det sysselsätter sig med armeen och flottan, hvilkas goda skick är oundgängligt för nationens väl. Men läggen för en kort tid band på Eder storsinnade ifver, och tron mig att jag sjelf ofta lider af att tillbakahålla denna ifver. Det torde vara af intresse att erfara huru den engelska pressen anser de italienska förhållandena. , Spectator skrifver: ,Ratazgei, som städse stod i förbindelse med de röda, trodde för en månad sedan ögonblicket vara kommet att tvinga Napoleon. I öfvertygelse, att kejsaren var afvogt sinnad mot påfvens verldsliga makt och endast i allra värsta fall skulle antalla Italien, samt i allt för stort förtroende till grefve Bismarcks ärelystnad, lössläppte han revolutionen. Med andra ord: han gaf tillkänna både i London, Geneve och Florens, att ehuru Garibaldi måste arresteras, ansåg han likväl ögonblicket lämpligt för Roms eröfring. Etter detta begäfvo sig de romerska landsflyktingarne, af hvilka 8,000 stå i italienska regeringens tjenst, på väg till gränsen. Till dem slöto sig garibaldinerna, men kejsar Napoleon meddelades, att folket icke kunde hållas tillbaka, samt att en modifikation af Septemberkonventionen vore oundgänglig, såvida lugnet skulle kunna bibehållas. Napoleon dröjde med svar, för att taga reda på sinnesstämningen i Frankrike och tilldragelserna i Rom, till dess det slutligen blef honom klart, att Rom icke var moget för en uppresning, samt att det katholska Frankrike icke fann sig vid den rol, som var det tilltänkt. Först nu fattade han sitt beslut, gaf sina order till Toulon och Lyon, och sedan detta var gjordt, slungade han sitt ultimatum till Florens. Ratager sträfvade emot, derefter kom krigshotelsen, och konungen kröp till korset. Efter dessa uppgifter förklar Spectatoralla parterna skyldiga. Icke mindre skarpt bedömer , Examiner förhållandena. Likväl lägger denna tidning hela skulden på Viktor Emanuel, hvilken han karakteriserar som en , oduglig, sig sjelf och nationen otrogen monark, hvilken hvarken har att stödja sina anspråk på legitimitetens rättigheter, eller snillets gudomliga rätt. FRANKRIKE. ,Journal des debats sammanställer i en ganska anmärkningsvärd artikel hvad Frankrike ,i ridderlig storsinthet gjort för den påfliga curian under de sednaste 18 åren, utan att derför begära eller erhålla någon tacksamhet. Tvertom har curian, på Frankrikes underdäniga yttrande, att det icke endast var kyrkans äldsta dotter, — OF— O ——— — — —-—— — utan äfven landet af år 1789, besvarat detta uttryck med syllabus, d. v. s. med den högtidliga förkastelsen af 1789 års principer. , Frankrike har alltså — så yttrar ,Journal des debats — mer än tillräckligt uppfyllt sina pligter mot kyrkan, och det är nu hög tid, att de öfriga katholska makterna — om icke aflösa — åtminstone understödja Frankrike i påfvestolens beskyddande. Det lärer finnas 200 millioner katholiker, af hvilka icke en femtedel kommer på Frankrike. Hvarföre skall då detta land belasta sig med en börda, hvilken alla öfriga katholska nationer äro förpligtade att bära? Det är ganska vackert att vara ädelmodig, till och med om man icke har någon utsigt till erkännande härför, men innan man är ädelmodig, måste man vara rättvis. Prankrike har ingen rättighet att för obestämd tid ålägga sina barn, huru goda katholiker de än må vara, uppoffringar, hvilka redan kostat en half milliard. Och nu är det fara värdt, att uppoffringarne skola blifva ännu dyrare. Från Algier skola två divisioner äkta afrikanska trupper förläggas i departementet Bar. De fartyg, som skola föra dessa trupper från Algier, äro redan på väg dit. AFRIKA, I den engelska ,,Pall Mall Gazette finnas intressanta utdrag ur ett bref från en af de abyssinska fångarne, dateradt: Magdala den 7 September. Det heter bland annat: ,Med kejsar Theodor lider det till slutet. Under de tvenne sednaste månaderna har det gått raskt tillbaka för honom, och skulle det så fortfara, skola vi kanhända icke vidare återse honom, enär han med sina missnöjda trupper knappast torde våga sig så långt. Sedan fyra månader har han endast kunnat kommunicera med härvarande besättning tre gånger, och äfven då måste han använda en tjenare till en här i fångenskap hållen inföding, af fruktan, att hans egna tjenare skulle blifva ihjelslagne på vägen. Mellan landtbefolkningen och dess förre herrskare gifves det icke numera någon annan lag, än döden. Kommer någon af denna befolkning i hans våld, uppbrännes han genast lefvande, eller svältes till döds. Landtfolket är menskligare och hugger de kungliga iångarne genast i stycken. Hr Jlad, från hvilken jag tvenne gånger erhållit underrättelser, har framställt en sorglig bild af tillståndet i det kungliga lägret vid Debra Tabor. Från morgonen till aftonen ske afrättningar. Hela det förut tätt befolkade landet mellan Debra Tabor och Tzana-sjön är nu en ödemark, och den som icke i rätt tid flydde har blifvit grymt mördad. Om en soldat försöker fl ån konungens läger, få alla hans anhöriga med döden umgälla detta. 2,500 man, som under förra månaden ville desertera, slagtades som får, och 205 höfdingar blefvo prisgifna åt hungersdöden, sedan händer Ach fåttar hlifvit afhnagna äfvon frun — DD OUR FR VD — 2 — jr MA OÖ MD MÅ 2