Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 3

Blandade ämnen. Indianrapporten. (Ur Hemlandet). År 1865 tillsatte kongressen en gemensam komitå? att undersöka indianstammarnes ställning samt deras behandling af Förenta Staternas civila och militära myndigheter. Denna komite afgaf i sistlidne Januari en vidlyftig rapport, som nyligen blifvit tryckt och utgör en bok om 532 sidor. De deri innehållna aktstycken skola öfvergå uti historien och komma ej att göra någon heder åt den hvita racens vare sig klokhet eller rättvisa. Rapporten afser förnämligast de stammar, som befinna sig närmast de hvita nybyggena, med hvilka vi lefva i fred. Alla de berättelser, som man finner i detta digra arbete, så väl som de man erhåller från andra källor (t. ex. den nu utsända fredskommissionens gjorda upptäckter), sammanstämma uti att visa det de vilda stammarnes belägenhet är bättre än deras, som kommit i närmare förbindelse med de hvite. Ingen kan läsa komittens bok, utan att känna afsky för den nedrighet och oärlighet, som utmärker regerings-agenternas förhållande mot indianerna. Med de fleste af dessa stammar hafva vi fördragsenliga stipulationer, som bestämma om utbetalande af vissa penningesummor och utdelande af vissa qvantiteter kläder och lifsmedel. Vi hafva öfverenskommelser att förse dem med redskaper för åkerbruk och handtverk, utsädeskorn, skolbyggnader och lärare. För uppfyllande af dessa förbindelser hafva vi vid hvarje post en agent och en tolk. Detta låter ju förträffligt, men hur skötes det ? Agenten utfärdar tillstänåsbref för en eller flera s. k. .traders och blifver med sitt officiella hushåll ett slags japanskt tycoon eller oinskränkt furste. Indianerne kunna blott, genom agenten meddela sig med regeringen. De erhålla de andelar af anslagen i penningar och gods som agenten behagar åt dem öfverlåta. Ilandlanden (trader) har en bod, der han säljer varor till indianerna till af honom sjelf åsatta priser. Dessa handlande likna till alla delar marketentare, som atfölja en arm6 och lefva på dess bekostnad. När handlanden och agenten äro i kompani, hvilket i nittionio fall af hundra är händelsen, komma de åt indianerne årligen anslagne varor dem i allmänhet tillhanda genom handlandernes bod till fabulösa priser. De för skolor afsatte medel förslösas ofta, och indianernas män, qvinnor och barn genomlefva större delen af året utan föda och kläder, undantagandes hvad de kunna stjäla. Under tiden sköter agenten och hans följe sin syssla likt roffoglar. De taga emot indianbesök, göra indianutställningar och indianförlustelser, säljande qvinnor och flickor, likasom de sälja andra varor, till den som vill köpa. Genom dessa skamliga praktiker få indianerna litet penningar, som finna sin väg till handlaren för hans varor, hvilka såsom äl mycket skäl att tro tagits ur deras egna ärsanslag. Ingen kan läsa om dessa stackars menniskor, som lefva på köttet af hästar, vargar, hun dar och andra djur, bortryckas af sjukdomar sakna bröd eller säd, hvilkas barn dö af brist en brist som ökar alla de sjukdomsformer, hvilkt vidhänga detta slägte, ingen kan läsa om den utan att känna att ett oundvikligt ansvar hvila på nationen. En af desse agenter, hvilken mal förebrådde det utblottade och bjelplösa tillstånde hos den arma stam, för hvars väl han blifvit sat