Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 3

att sörja, förklarade oblygt att ansvaret låge på den Allsmaktige hvilken bestämt denna menniskorace till undergång! Katholikerna hafva visat att något kan göras för indianerna. Öster om Missisippifloden och nära dess källor finnas några stammar, som i flera år stått under romersk-katholska presters och systrars af samma tro andliga vård. Dessa indianer hafva fått någon uppfostran. Några hafva skickats till Europa att idka presterliga studier; månggiltet har afskaffats och ordentliga samiljeband upprättats och vidmakthållits. Dessa stammar kunna sägas vara civiliserade, och på grund af allt som blifvit framlagdt äro vi böjde att tro, att med lämpliga anstalter alla indianernas civiliserande icke skulle vara en så synnerligt svår sak, om den egde regeringens understöd och uppmuntran. För att kunna bibringa indianerna civilisation och kristendom, måste vi börja med att behandla dem ärligt och rättvist. Indianerna kunna ej sätta förtroende för menniskor som utgifva sig för att vara bättre än de äro, som plundra dem på deras penningar, kläder och pelsverk, och som icke allenast skända deras qvinnor, utan för samma ändamål sälja dem åt andra. Kunna de kristna kyrkorna i landet ett ögonblick tveka om sin pligt i denna punkt? Finnes det väl något ädlare fält för missionsarbete än ett, som erbjuder en menniskorace i vårt eget land, som behöfver undervisas i sanningen och ryckas undan klorna på tjufvar och bedragare, hvilka genom sin skamlöshet göra det kristna namnet liktydigt med allt som är skändligt och menniskan ovärdigt. Skadan af s. k. V rs utrotande. Det är en känd sak, att en fö else af vråkar och dufhökar utan ätskilnad öfverallt i landet anställes af okunnigheten, som icke förstår de olika egenskaper som utmärka dessa 2:ne olika slag af fåglar, hvilka begge hafva det gemensamt att vara, roffåglar. Men i stället för att dufeller hönshökar äro till stor förargelse och skada för landtmannen genom att plundra hans hönsgårdar, är deremot Vråken till stor nytta för honom, derigenom att ban utrotar åkermöss, sorkar och andra skadliga smådjur. Mullvadar finnas ej i våra trakter, eburu de härstädes allmänt förekommande sorkarne, som plundra våra åkerfält, h s oftast så benämnas. Mullvaden är för öfrigt icke något skadedjur, utan tvärtom en af jordbrukarens bästa vänner, i det han r maskar, insekter och larvar, och är blott e sektätande djur. För att bibringa allmänheten en rätt kännedom om dessa begge ofvannämnda roffågelsarter, har nyligen läraren vid skogsinstitutet A. E. Ilolmgren af trycket utgifvit en liten bok såsom bihang till jagtstadgan under titel ,,Dufeller hönshöken med planche, som förtydligar de båda fågelarterne, på det ej landtbrukaren vidare må sammanblanda dem och sig sjelf till förfång utrota den, som är honom till så stor nytta. Hvad förlust ett utrotningskrig mot Vråken förorsakar landtbrukaren, visar hr Holmgren genom att ur VI häftet af ,,Smärre samlade skrifter i landthushållningenaf landtbruksakademiens sekreterare, professorn och riddaren J. Arrhenius anföra följande: Deras (Vråkarnes) förnämsta föda är i alla händelser råttor, sorkar och möss, och det just af de slag, som äro skadligast på fälten och i skogarna. Af dessa djur förtär en Vråk 14 eller 15 om dagen ; någon gång har man t. o. m. funnit 30 dylika i magen på en enda Vråk. Om man öfver hufvud taget räknar 10 möss dagligen för hvarje Vråk, så utgör det dock för året 3,650. Ehuru vi med temlig säkerhet kunna räkna mycket flera än 10 såsom hvars och ens dagliga kost och hinna till en långt större årlig summa, vilja vi likväl inskränka oss till 4,000 skadliga gnagare, sem årligen förstöras af hvar och en af dessa fåglar. Om författaren här skulle åberopa denna auktoritet och efter hans uppgifter göra en beräkning fver den skada, som tillskyndas Sverges landtbruare genom Att en mängd dylika nyttiga såglar ärligen dödas, så blefve resultatet sådant, att det skulle gränsa till det otroliga. Nu vill författaren deremot endast antaga, att hvarje Vråk eller annan nyttig roffågel blott under 4 månader om året dödar en råtta eller en sork dagligen, och derefter göra sina beräkningar. Dessa leda då till följande resultat : En Vråk eller annan nyttig roffågel dödar dagligen under loppet af 4 månader 1 råtta — 120 råttor. En råtta förtär dagligen en kubikt. spanmål, således under 4 månader 120 kubikt. I15 kanna. Till följd häraf besparar hvarje nyttig roffågel åt landtmännen 120 X 115 kannor — 144 kannor. Inom landet dödas årligen inemot 6,000 dylika nyttiga fåglar, alltså uppstår derigenom för landtmännen en årlig förlust af 6,000 X 144 — 864,000 kannor, eller 86,400 kubikfot, hvilket efter gamla måttet utgör 15,128 tunnor 18 kappar. Beräknas nu en tunna spanmål till 10 rdr rmt, så utgör denna förlust, förvandlad i gällande mynt, en summa af 154,255 rdr 62 öre. Lägges så vidare härtill de skottpenningar som af statsmedlen årligen rent af bortkastas för dessa nyttiga fåglars utrotande, så tillkommer ytterligare 12,000 rdr rmt, som, tillsammans med den förra summan, utgör en årlig nationalförlust af 166,285 rdr 62 öre. Detta är den allra lägsta beräkning man kan göra, så väl i afseende på de nyttiga fåglarne, hvilka säkerligen under samma tid döda vida flera råttor och sorkar, som med hänsyn till skadedjuren, hvilka icke blott under 4 månader utan under hela året anställa förödelse. Författaren har gjort sina beräkningar endast för 4 månader, till följd deraf, att han funnit nämnda skadedjur just under en så stor del af året mera uteslutande lefva af spanmål. Dessutom får man icke underlåta att taga i betraktande, att t. ex. en Vråk, för hvarje sorkoch råttpar han dödar, i sjelfva verket tillintetgör omkring 20 skadedjur, emedan både sorkar och råttor hafva 3 kullar årligen, med minst 6 ungar i hvarje kull. Efter de uppgifter, som blifvit lemnade i prof. Arrhenii arbete, skulle, såsom här ofvan synes, den ingifna summan, 1 54, 285 rdr 62 öre, mer än 30lubblas. Gamla lagars helgd. Prins Edvard af SaxenWeimar, som förh några år sedan uppehöll sig i England, blef der dömd att erlägga en plikt af 3 yence (nära 23 öre) jemte rättegångskostnad, emelan han vägrat erlägga bompenningar för sin vagn id Kensingtons port. Så noga håller man i Engand på gamla lagars helgd. Telegram. RPHIN den 20 OL4 Par Hola den af