Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 3

hållande trädgårdsalster från olika delar af vårt land. Kyrkoherden C. Lestadius hade nedsändt några prof på köksväxter, frambragta i Qvickjock uti Luleå Lappmark på den 69:de breddgraden Toch vid 1,000 fots höjd öfver hafvet. Rektor Pipon hade från Haparanda (652 500) skickat åtskilliga kulturväxetr, och från Luleå och Piteå hade telegrarkommissarierna Cajanus och Ringius, hopbragt en temligen fullständig samling af ortens produkter; och särskildt hade den sednare, som redan länge på det mest verksamma sätt nitälska t för trädgärdsskötselns utveckling i den hågsta Norden och derför af Trädgårdsföreningen emottagit det rättvisaste erkännande, gjort sig möda satt i glycerin förvara en mängd växter och fruktsorter från denna deras nordligaste utbredningsgräns. Från Umeå-trakten hade Westerbottens Trädgårdsföreming (den nordligaste i verlden!) genom direktör Unanders och hr Rosendals benägna försorg meddelat en mycket rikhaltig samling, och den nitiske major Gussander i trakten af Söderhamn skickade en stor, präktig låda, innehållande så granna mat-växter af allehanda slag, att jag vid dess öppnande här deraf i hög grad förvånades. Genom alla dessa bidrag kunde det nordliga Sverges odling anses godt representerad; och em de ock i vissa delar måste anses ofullkomligt utvecklade, så måste de dock betraktas såsom högst värdefulla åtminstone här, hvarest man om Lappland och Norrland säkert ej hade den föreställningen, att der kunde alstras sådana matmedel som till och med dessa. 5 Lättare var det visserligen att från mölltrata Sverge erhålla bidrag, och det är med skäl jag erkänner den beredvillighet, som härvid mötte mig från åtskilliga medlemmar af Stockholms Gartnersällskap, Trädgärdsföreningen i Upsala, Ilillersjö aktiebolag, rektor Lindgren i Enköping och hr Törnblom i Westerås; men från det trädgärdsrika Södermanland och Nerike mottogos endast underrättelser, att det ogynnsamma året gjort det omöjligt att få något moget. Från alla ofvannämnda ställen erhöllos deremot utmärkta legumer och rotsaker (särdeles från Landtbruks-akademien och andra ställen vid Stockholm, samt från Enköping) samt en ej oansenlig samling af frukter både från jjockholm (särdeles Haga), Upsala och Westmanand. Och slutligen hade lektor Forsell i Skara, genom betydliga ansträngningar, från flera ställen i Vestergötland (Mariedahl, Kilagården, Bjurum, Tubbetorp, Stubbegården, IHorshaga och Skara) lyckats hopb-:-o2:23-2 anmärkningsvärda saker af matväxter och fruktträd (äpplen, päron, vindrufvor); prosten J. Andersson i Grenna lemnade en hel tunna full af rotoch bladväxter samt frukter (vindrufvor, äpplen, päron, valnötter, mullbär m. m.); ryttmästaren v. Möller på Skottorp i IIalland hade skickat en låda med vackra frukter; prof. Nathorst på Alnarp hade låtit institutets förtjenstfulle trädgårdsmästare fullpacka 2:ne lårar med allehanda alster af sina trädgårdar (bladväxter, rotsaker, särdeles potatis och gurkfrukter) och direktör Svensson på Bäckaskog sändt utj märkta trädfrukter. Direktör Löwegren i GöteI! borg hade med stor omsorg hopbragt en, som jag antager, i högsta måtto rik och värdefull samling af allehanda trädgårdsprodukter från vestra Sverge; men i Malmö fick jag veta, att den dit ej skulle framkomma förr än dagen efter min afresa derifrån, och sändningen från Kalmar-trakten, beredd genom hrr Hj. Kylbergs och Ericssons försorg och afsänd med ångfartyget Bråviken, har först i dag, 2 dagar efter pröfningens slut, hitkommit. Man torde nemligen erinra sig, huru försvårade och osäkra höstkommunikationerna med ångbåtar måste vara i vårt land! Sedan nu alla dessa saker lyckligen hit anländt Sändagen den 13 och uppackats den 14, gällde det att få lämplig plats för deras uppställning. Som läsaren af föregående skildringar öfver verldsexpositionen känner, omgifves den jättelika utställningslokalen af en park, en del af det fordna Marsfältet, från en sandslätt nu förvandladt till ett pittoreskt landskap. Mellan dess löfoch blomstermattor ligga all verldens underbara byggnader strödda, och af denna park finnes en afstängning, den s. k. Jardin reserve, ett litet paradis, enkom egnadt till hortikultur-utställningarna. Här äro höjder, dalar, gröna gräsplaner och täta smålunder, här äro klippmassor med vattenfall och aquariefyllda grottor, slingrande åar och småsjöars lugnare, vackra speglar; här är allt hvad en s. k. ,naturförsköningskonst kunnat åstadkomma; och tänker man, att detta tjusande stycke Frankrike i fjol var en sandöken, så är detta ej annorlunda att anse än såsom en gnista mera i det trollska kaleidoskop af metamorfoser, som i sednare åren gjort Circe-Paris så till undrens verld, , det storas stad. I detta stycke landskap ligga strödda om hvarandra en mängd växthus af olika konstruktion — till prof och afsalu utställda af fabrikanter och byggmästare, och af jern och glas, öfvertäckta af gröna träjalousier — och alla prof på hortikultur-arkitekturen i sin högsta elegans och ändamålsenlighet. Det största af dessa hyser i sin inre afdelning en praktfull samling af jättej lika palmer, underbara trädormbunkar och många jandra väldiga eller härliga praktväxter, samt i I sin yttre långa, långa bord för de till utställning afsedda föremålen, mest frukter af enorma forj mer. Deromkring ligger ett tjog andra smärre, men alla snarliknande, och det närmast intill det I största anvisades mig nu att begagna för de svenska sakerna. Växthuset bestod af ett midtelparti, en fyrkant af ungefär 144 qvadratalnars yta, i midten var en rund upphöjning lik en trädgårdskulle af 6 alnars diameter, och rundt kring väg— långa, breda, af tyg betäckta bord. gå ga