Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 3

Sverge på hortikultur-utställningen i Paris, (Bref till Postoch Inrikes-Tidningar från prof: N. Andersson.) I Då de bemödanden, hvilka blifvit gjorda att få vårt land väl representeradt på den utställning af hortikulturalster, som här anordnats, blifvit på ett så tillfredsställande sätt krönta med framgång, torde det tillåtas mig lemna en något utförligare framställning häraf, helst saken utan tvifvel synes böra intressera flera än blott några få utställare, hvilka häraf serskildt blifvit hedrade. När i början af detta år äfven till Sverge utgick en inbjudning från härvarande kejs. kommission att till ifrågavaraude utställning sända bidrag, yttrade k. landtbruksakademien, till hvilken frågan remitterades, att den ansåg det man borde begagna detta gynnsamma tillfälle att genom framläggande af våra trädgårdsprodukter i utlandet gifva en bättre och fullständigare kännedom om våra kulturförhållanden. Det är nemligen väl och allmänt kändt, huru utom våra gränser, äfven bland annars temligen bildadt folk, herrska de allra egendomligaste föreställningar om vårt lands förmåga att frambringa något, som ens på det aflägsnaste sätt kan jemföras med lyckligare lottade länders produkter till lifvets uppehälle eller njutning; och då man nu på den allmänna verldsutställningen framlagt bevis derpå, att Sverge inom vetenskapens, konstens och industriens områden tagit stora steg framåt att komma i jemnbredd med andra nationer, så syntes det ganska lämpligt, att låta äfven våra öfriga utvecklings-ansträngningar komma till kännedom och dermed till heders. Sedan på grund häraf nndertecknad erhållit i uppdrag, att dels sammanfatta en öfversigt öfver våra växtlighetsförhållanden, ämnad att här spridas och om dem lemna riktiga ställningar, dels att hemma hopbringa och härute anordna de odlingsprodukter, hvilka för det afsedda ändamålet kunde vara lämpligast, atte jag mig genom en serdeles vidlyftig korrespondens i beröring med de sällskaper och växtodlare inom Sverge, hvilkas biträde härvid var af högsta vigt. Från alla håll hade jag ock glädjen att få emottaga de benägnaste löften om bidrag och samverkan; men när det sedan visade sig, att den för växternas utveekling så högst ogynnsamma sommaren ej tillät förvänta sådana prodnkter, hvarpå man trott sig böra hoppas, så fick jag i stället från de allra flesta håll mottaga den underrättelse att intet kunde erhålles, intet kunde lemnas. Och då upprepade skrifvelser och anmaningar icke tycktes kunna leda till annat än afslag allestädes på begäran om bidrag, så nödgades jag i September månad ingå till kgl. centralkomiten med anmälan derom, att all tanke på deltagande i den 13:e utställningen den 1 Oktober måste öfvergifvas, och med förfrågan, om man borde inskränka sig till den 14:e (som hufvudsakligen omfattar matväxter den 15 Oktober) eller alldeles uppgifva hela företaget. Då härpå resolverades, att jag skulle med det nu färdiga arbetet utresa, men söka blott i den händelse utställa några trädgärdsföremål, om jag ansåge vår nortikultur derigenom på ett tillfredsställande sätt skola representeras, så vidtogos ånyo åtgärder att från alla delar af landet erhålla önskvärda bidrag; — och dessa åtföljdes af den framgång att, när jag den 7 dennes lemnade Stockholm, jag kunde till Malmö och Läubeck samt vidare pe jernvägen hit medföra 23 kistor eller lådor, inne