Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1867, sida 3

holm den 10 Okt. 1867. J. R. Stängberg, fäl skärsmästare. Den snabbaste resa öfver Atlantiska hat vet skall nu en af sällskapet Cunards ångare ,, Java hafva gjort. Han lemnade Boston den 29 Sept kl. 9,25 f. m. och ankom till Queenstown den okt. kl. 5 e. m., efter att på vägen hafva uppe hållit sig 6 timmar i Halifax. Om man frånräk nar dessa 6 timmar samt 4 timmars tidsskillnac så behöfde fartyget alltså 6 dygn och 2172 tim mar för att göra resan. Snabbtryckning. Den bekante maskinfabri kanten Marinoni i Paris har nyligen till ,le peti journal levererat en n snällpress, som öfverträf far till och med de Västa hittills kända ameri kanska maskiner. Pressen lemnar nemligen 60( exemplar i minuten, hvadan 4 sådana pressa lemna 144,000 exemplar i timmen. Den nämnde tidningens hela upplaga uppgår till den ofantliga storleken af 446,000 exemplar dagligen. Strängt vilkor. I statuterna öfver ett stipendium i Upsala står följande stadgande: ,,Dock må ingen student, som super bränvin, bekomma detta stipendium. Som erfarenhet visat, att en annan, utan att supa bränvin, likväl kan förtära andra starka likörer, må ej heller han komma i åtanka deraf. Frågas: IIvem skall då erhålla det? (Nerikes Alleh.) En naiv önskan, En skicklig organist från hufvudstaden uppehöll sig några veckor under sommaren i en landsortsstad. Ilan lät förmå sig att på kyrkans jemmerliga orgel spela två söndagar å rad, men för att kunna prestera någonting ordentligt, såg han sig tvungen att göra allehanda konstgrepp, det ena mera halsbrytande än det andra. Då han skulle spela tredje gången, kommo ett par borgare upp till honom och framförde de hjertligaste tacksägelser för hans utmärkta spel, men — bådo honom för himlens skull ej mera glädja dem dermed. På den förbluffade organistens fråga hvarför, fick han till svar: J0, Ser ni, min herre, staden har beslutat anskaffa en ny orgel, men sedan man hört er spela har den tanken blifvit allmän, att kyrkomusikens usla beskaflenhet är en följd af vår gamle organists bristande skicklighet, och om ni fortfar att spela, få vi bestämdt icke någon ny orgel. — Att vår Stockholmare uppfyllde deras önskan faller af sig sjelft. Bidrag till den grekiskt-katholska kultens historia. I ett sednare bref till Posttid:n berättar detta blads korresp. från Moskwa följande: På vägen till jernbanestationen från det anspråkslösa ,,Fotell Garnik, der jag i Moskwa logerar, mötte jag, nära invid en af de antika, brokigt målade och bizarrt konstruerade stadsportarne — numera belägna inne i staden, men forlom utmärkande Moskwas yttersta gränser — en lyster sjuglasvagn, dragen af sex hästar, deraf en af de främsta med förridare på, denne såväl som kusk och lakej barhufvad, ehuru det var ganska kallt. Ini denna vagn satt, eller rättare stod, ttfram en stor gudabild, och baklänges sutto en viskop och en annan prest, dessa båda också barlufvade. De förde denna undergörande bild från ågon kyrka hem till någon sjuk eller döende. En sådan der gudabildsvisit, som alltid göres med nycken högtidlighet, kostar, enligt taxa, 3 rubel ilfver; men det är icke förbjudet att betala mer, ör den som så önskar. De ryska gudabilderna vorde egentligen heta guda-taflor; ty de äro cke skulpterade, utan alla äro de målade på tafor, hvilka äro utsirade den ena mera lysande än len andra. Oftast synas endast hufvud och hänler, hvilka titta fram emellan? de allrakuriösaste ilfveroch guldkostymer, liknande kapuschoner. Denna frodiga toilett i upphöjdt arbete gifver telgonet det vidunderligaste utseende, och oftast iknar en sådan der gudabild snarast ett lindebarn, om blifvit satt inom glas och ram.