Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1867, sida 3

till ,,slottet, som det i allmänhet kallas, en af de betydligaste egendomar i Blekinge, som nu eges af hr Charpentier. För 15 år sedan slutade allåen vid tvenne stora jernportar, hvilka nu äro försvunna, och då man inträdde genom dem, hade man till höger, utanför hufvudbyggnaden, en stor, öppen, högt liggande, grön plan; liknande ett slags borggård, som pryddes af tvenne gamla, i slottsruinen funna kanoner. Nu är denna plats förvandlad till en liten engelsk trädgård, och byggnaden, ett vanligt tvåningshus, har blifvit försedd med en veranda i schweizerstil. Genom trädgården, till venster om byggnaden, kommer man till ruinen, som ligger på en betydlig höjd, omkring hvilken gångar i Meandriska slingringar leda upp till toppen. Denna kulle är omgifven och bevuxen med granar och hagtornsträd, och ett par stora rönnar luta sina svällande klasar mot ruinen, hvilken närmast omgifves af ogenomträngliga snår. På kullen, nedanför ruinen, äro säten uppförda, från hvilka man har den mest tjusande utsigt öfver viken och dess holmar, staden, fartygen och Listers aflägsna strand. Vid foten af kullen, der grafvar fordom omgåfvo den fasta borgen, ligga nu frodiga köksträdgårdar, och nedanför dem utmed viken utbreder sig en vass så långt man kan se. I fjerran sammansmälta haf och himmel till en otydlig strimma, som liksom utgör en aning om det oändliga, hvarefter hjertat alltid längtar, och som ögat aldrig upphör att söka. Jag satt här, till dess solen gick ned och allt insveptes i ett dunkel, som afbröts, då månens klot höjde sig öfver horisonten och glänste mellan träden, steg allt högre och slutligen kastade sitt magiska skimmer öfver denna underbart sköna tafla. Och hur mycket innerligare måste icke intrycket af allt detta vara, då tusen minnen från en lycklig barndom sprida sin gyllene strålkrans deröfver! —r. t——— i. cn