Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1867, sida 3

tst h mur Mycket innerligare måste icke intrycket af allt detta vara, då tusen minnen från en lycklig barndom sprida sin gyllene strålkrans deröfver! —1. Polis ammaren. En betänklig sak. Från öfverläkaren vid kirurgiska afdelningen å härvarande Alimänna och Sahlgrenska sjukhuset, med. dokt. Läborins, hade till poliskammaren inkommit en så lydande skrifvelse: Jag anser för en moralisk skyldighet att för) poliskammaren anmäla följande sak, varande densamma af den vigt, att ett menniskolif deraf kan bero. Den 11 dennes intogs å kirurgiska afdelningen å Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset gossen Carl Edvin Pettersson, son till arbetskarlen Ånders Pettersson. Denne gosse, 11 år gammal och mycket uttärd, befanns vid närmare undersökning ha benröta och flera fistelsår längs etter hela skenbenet, och detta i den grad, att benet blifvit (4 sönderfrätt och ruttnat af på 2:ne ställen, neml. J! uppe vid knäet och nedantill vid fotleden. j Inscende den fullkomliga nödvändigheten att am-J putera benet, såsom enda möjliga utvägen att rädda barnets lif, tillkallade jag föräldrarne, hvilka då sjelfva fingo öfvertyga sig om förhållandet och blefvo upplyste om nödvändigheten att amputera ett sådant afruttnadt ben. Det oaktadt motsatte de sig på det bestämdaste denna enda kloka åtgärd, förmenande att de sjelfva skulle kunna läka!: barnets ben. De hafva sedan låtit afhemta sitt barn, som sannolikt finnes hemma hos dem. Det är för att om möjligt rädda detta barns lif, som jag nu anhåller att poliskammaren täcktes, så hastigt som ske kan, vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas nödiga, och derigene ekomma att barnet möjligen öfverlemnas i qvacksalvares händer. Med anledning häraf var barnets moder, hustru Charlotta Pettersson, i går inkallad i poliskammaren, der hon äfven infann sig, men fadren anmäldes icke kunnat med kallelse anträffas, enär han icke fanns i staden, utan vistades någonstädes i trakten af Mölndal. Hustru Pettersson uppgaf, att gossen först känt till sjukdomen, då han en dag suttit utanför buset, der de äro boende. Det började med stickning i benet. Ilon ansåg att han fått åkomman genom vinden och att det var ,,Finnskott, som ingen läkare kan bota. När benet blef sämre, tillkallades doktor Palm, som ordinerade blodiglar. Sedan blef hål å benet och? intogs derefter barnet å sjukhuset, men har nu utkommit derifrån i samma tillstånd. Hvarken hon eller fadren ville tillåta någon amputation. Hellre än att gossen skulle framlefva sina dagar som krympling, såge hon honom i grafven, dit han då kunde få komma utan att stympas; men hon hoppades med Guds hjelp, att få honom botad, ty hon ämnade nästa Lördag taga gossen med sig till den kloka gumman vid Kongsbacka, hvilken läkt så många sjuka, deribland äfven några, s hvilka utgått såsom obotliga från sjukhuset. Då amputation icke får ställas å barn, utan föräldrars samtycke, inskränkte sig poliskammarens åtgärd till en erinran åt modren, att betänka de farliga följder, som kunde uppstå för barnet, om det ej riktigt behandlades och att hon i så fall vore underkastad ansvar. — Bedrägeri i handel. IIos polisen hade anmälts af grosshandelsfirman Chr. Arvidson Co., att handl. 0. II. Aström i Måndags på bedrut tillnarrat sig 5 säckar kafe och 2 vanasocker, till ett värde af 870 rdr 88 öre, i det Åström vid sin härför utfärdade revers bilagdt en rbindelse å 1,000 rår af landtbrukaren Åkerman, boende å egendomen Bäck i Inlands Torpe härad, men hvilken förbindelse Åkerman på tillfråsan förklarat sig icke ha utgitvit, utan att den var falsk. Iillfolje häraf blef Åström eftersökt och då han natten till i går anträffades, blef han uppförd i polisvakten, för att inställas till förhör i poliskammaren. Vid den härom i går hållna undersökningen var grosshandl. Chr. Arvidson personligen närvarande och företedde såväl Åströms revers för de erhållna varorna, hvilka köpts på tre månaders kredit, som den i Åkermans namn utgifna ansvarsförbindelsen, hvarjemte öfverlemnades Åkermans i vittnens närvaro utfärdade intyg, att den nämnda ansvarsförbindelsen vore falsk, Angående köpetransaktionen och upptäckten af bedrägeriet berättade hr Ärvidson, att Åström först erbjudit som säkerhet ett par andra reverser, men när han icke velat emottaga dessa, hade Åström den 23 dennes kommit tillbaka och företedt Åkermans förbindelse, som tagits för god, hvarpå varorna utlemnats. Redan samma dag erfor br Arvidson af den åkare, som transporterat dessa för Åström, att godset förts till en tapetsör Larsson vid Vallgatan, der det inlagts i en förstuga. Detta väckte misstanka, att det måhända icke hängde rätt tillsammans med affären, helst Åström troddes ha försäljning i Haga. Hr Arvidson begaf sig derf uppgisna huset vid Vallgatan, der kaffesäckar af hvilka den ena var öppnad, ännu lågo stugan, men sockerkistorna voro borta. För att kunna träffa Åström, som sades skola komma dit, lät hr Arvidson en karl stanna på stället, med uppdrag att tillsåga Åström det hr Arvidson ville tala med honom, men när denne icke vidare blef synlig, tillkallades en poliskonstapel och blefvo ickarne afförde till hr Arvidsons magasin, der de förseddes med ke. Emellertid hade äfven inhemtats, att sockerkistorna skulle vara sålda i förra Nordblomska lokalen vid Sillgatan, hvilken innehas af handl. J. B. Johansson. Vid härom följande dagen, eller den 24 dennes, skedd efterfrågan yttrade Johansson till br Arvidson att han icke kände Åström celler köpt socker af en sådan person, men att han trodde det någon med detta namn skulle vara anställd vid jernvägen. Sednare på dagen infann sig dock Johansson hos hv Arvidson och berättade att han genom mäkleribetjenten Lindström på förmiddagen köpt socker till å21m öre skålp., hvarför Åström uppburit betalningen. Från Åkerman hade derefter ingått vnderrättelse att ansvarsförbindelsen vore falsk. Åström medgaf att han lemnat sin revers och Åkermans förbindelse till hr Arvidson, när han emottagit de nämnda varorna, af hvilka han måst sälja sockret till 3212 öre pr (, för att skaffa penningar till en skuld, hvarför han hotats med bysättningsbäkte, men han viste icke att Åkermans förbindelse var falsk. För att erhålla en ansvarsförbindelse af Åkerman, som är ÄÅströms morbror, hade han skickat sitt förra handelsbiträde vid namn W. L. IIansson till honom. Vid sin återkomst den 20 dennes hade Hansson aflemnat från Åkerman samma förbindelse, som hr Arvidson emottagit af Åström. Hansson var således den som bäst kunde och borde känna förhållandet härmed, förnekande Åström att han skrifvit eller läit skrifva nämnde förbindelse. Om sina lefnadsförhållanden har Åström bland annat uppgifvit, att han är född 1841. Han anställdes i handel först i Halmstad, konditionerade derefter hos Åk . mr f—b— — — — —y—jj—— —— — ——BR Nf — —— — — — —— — — — l