Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1867, sida 1

EEE eLLL LLLLA. har nu lyckats denne djerfve och ihärdige man att öfvervinna de största svärigheterna i styrandet af ballongen samt derigenom vara i stånd att kunna under ej alltför ogynnsamma förhållanden bestämma den kosa man önskar. Formen på ballongen är numera snarlik den af en fisk, utaf den art som ibland är att se på vårt fisktorg, kallad stenhitt. Den tjocka klumpiga ändan är förstäfven, och bakom den smalare är anbragt en mindre ballong, som liknar propellern på ett på stapel stående ångfartyg; ifrån korgen, som hänger under den stora ballongen, styres på något sätt, hvilket jag ej är bekant med ännu. Häromdagen, då jag gick uppför floden med en af de små ångarne, såg jag en dylik pjes majestätiskt röra sig fram och tillbaka på olika höjd och korsande floden åtskilliga gånger. I Hereford uppfördes i Onsdags Otto Goldschmidts nya komponerade oratorium Ruth, hvari hufvudpartierna utfördes af Jenny Lind-Goldschmidt och den berömda Titjens. Omdömet om kompositionen är olika; i allmänhet tror man ej på lång lefnad för densamma, så snart ej den svenska näktergalen sjunger Ruths parti, hvilket naturligtvis är satt för hennes röst, beräknad för hennes ovanliga förmåga att kunna gå högt, hvarigenom partiet omöjliggöres för en annan att kunna utföra. Nyfikenheten att efter så lång tystnad åter höra vår landsmaninna hade samlat ett talrikt och elegant auditerium. Kritici öfvergå med lätt hand hennes sång; läsande genom raderna, finner man dock att hennes röst anses vara något på återgående. Deremot prisas öfverhöfvan och med rätta hennes själfulla och oförändrade utförande, och i publikens aktning och beundran har hon i intet fall gått tillbaka. I ,the Agricultural Hall, som ännu bibehåller sin briljanta dekorering sedan belgiernas härvaro, hålla herrar J. Defries Å Sons på att på egen risk och räkning hvarje afton gifva storartade konserter, som äro särdeles gouterade och besökas af öfver 100,000 menniskor i veckan. I Onsdags hade jag nöjet att i sällskap med herr Defries och på vänlig inbjudan af honom bevista en dylik konsert och kan såsom ögonvittne nu säga, att något praktfullare i provisorisk genre lärer man näppeligen få se. Huset Defries Sons eger stora glassabriker och drifver en stor rörelse här, hvarest de hafva ofantliga lager. Alla de olika kronorna och prydnaderna af slipade kristallglas äro enkom för detta tillfälle tillverkade. Kronorna i likhet med de fordom brukliga, men större naturligtvis och rikare, upplysas inifrån af tusendetals gaslågor. Mest anslogo mig de illuminerade vapnen, i färger på glas, upplysta bortifrån, ramarne bestående af oräkneliga slipade hvita glasstenar af sex tums bredd. Springvattnen, som upplystes med från kulörda prismer återstudsande magnetiska eldar, omvexlande röda, blå, gröna, gula och hvita, voro i sanning magnifika, isynnerhet då på höjden strålarne bröto sig, och vattenpartiklarne nedföllo som ett regn af diamanter. Samlingen denna afton var, enligt kontrollapparaten vid ingången, omkring 16,000 bersoner. Afgiften är en, två och tre shilling. Utgiften för de 30,000 gaslågorna är högst betydlig, likaså honorariet till de utmärkta artister som der uppträda, såväl som till den af öfver tvåhundra personer bestående orkestern, men indock lönar sig detta företag. Utom andra saker utfördes en här mycket gouterad komposition af den aflidne Julien, som heter British army quadrille och föreställer slaget vid Alma i alla dess stadier. Man hör signaler, anfallsmarscher, kanonad och gevärsskott, angrepp, strid, ill slut stormning och efter vunnen seger varje regemente återtågande till lägret med sina musikkårer 1 spetsen. Från ,lika delar af salen uppmarscherade nu verkliga musikkårer, en gardes-, spelande sngelska nationalmelodien, en irländsk, ikaledes utförande sitt hemlands, och en skottsk i sin pittoreska drägt, utförande vå bornpipan nationalmarschen. IIxarlera uppmarscherade minst 30 i hvar kår