Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1867, sida 1

osynligt! slag träffat honom midt i hjertat. Hon är borta? Hvart har hon då tagit vägen? — IIon har rest någonstädes — med en ångbåt, eller på jernbanan — jag vet det ju icke sjelf. Redan klockan sex i morse for hon in till Altona, och sin lilla resväska bar hon sjelf. Jane borta! Kunde det väl vara möjligt? Så frågade Reinhold sig sjelf och upprepade ännu en gång högt: — NI vet således ej hvarthän hon begifvit sig? — Rättvise Gud, nej, jag vet det icke och hon ville ej säga mig det. Allt hvad jag fick veta var, att hon troligen ej skulle återkomma förrän om tre dagar -— och det är också allt hvad jag kan säga er. Men ni skall ju snart få reda derpå. Jag har här två bref, och det ena at dem är till er. Jag ämnade just bära hem det till er och lemna det andra på posten, såsom hon befallt mig. Reinhold hade redan begge brefven i handen. Det ena, till honom adresserade, var helt litet och inneslutet i ett konvolut af fint papper; det andra var stort och tungt och adresseradt till ,,Jenny Levinson i Göteborg. Den första förskräckelsen var öfverstånden, och vår vän hade nu återvunnit sin fattning; han höll ju ett bref från henne i sin hand, det första, som han emottagit af henne, och det måste ju lemna honom den önskade upplysningen. — Jag skall sjelf bära brefvet till Göteborg på posten, sade han efter en stunds eftersinnande. Ni behöfver således ej ha besvär dermed. — För öfrigt har ni alltså intet att meddela mig? — Icke det ringaste vidare, herr doktor, än att jag är bjertligt bedröfvad. Ni kan ju lätt tänka er det. Det goda barnet har ännu aldrig lemnat mig ensam och aldrig rest bort så länge jag varit tillsammans med henne. Ack Gud, hvad kan väl allt det här ha att betyda? Hon har ju hela den Guds långa tiden varit så sorgsen, och endast då ni var hos henne, lefde hon upp som en blomma, hvilken får friskt vatten. — Så! sade med darrande röst Reinhold, i hvars hand brefven tycktes bli allt tyngre, liksom blefve deras innehåll honom allt mera skickelsedigert och vigtigt. — Nåväl, fortfor han, jag skall komma hit alla dagar och göra mig underrättad om, huruvida fröken Jane återkommit. Farväl tilldess!