Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1867, sida 3

med teatrarnes soyerer och klädloger i Europa; men jag har aldrig, hvarken i italienska eller österrikiska teatrar, funnit så många välberäknade inrättningar för de sceniska artisterna som vid saltsjön i Utah. Foyern är en verklig salong; målarne hafva sina egna arbetsrum; garderobförvaltarne och dekoratörerne disponera öfver temligen stora magasiner, och hvarje skådespelerska, hur pbetydlig hennes roll än är, har sin egen klädoge. Young menar, att det förbättringsverk, som åsyftas med en teater, bör grundläggas bakom scenen, och att konstnären måste förädlas, innan sjelfva skådespelet kan höjas i värde. Derför bygger han icke blott klädloger för hvarje skådespelerska och bestämmer en serskild loge för de damer, som skola spela om aftonen, utan han skickar sina egna döttrar på scenen, såsom exempel och uppmuntran för andra. Så ses bland skådespelerskorna tre af, dessa unga sultaninnor: Alice, Emilie och Zina. Med Alice, äldsten Clawsons yngsta hustru, hade jag den äran att bli närmare bekant, och af henne hörde jag åtskilligt om hennes fars idcer rörande teaterväsendet. — Jag spelar ej serdeles gerna yttrade hon en dag då vi sutto tillsammans vid bordet, ,.men min far önskar, att mina systrar och jag skola spela någon gång emellanåt, emedan han ej anser det rättvist att fordra något af en fattig mans dotter, som han skulle vägra att låta sina egna barn göra. Efter hvad hon vid ett annat tillfälle sade mig, härrörde hennes motvilja mot scenen endast derifrån, att hon fann, det hon ej egde någon talang för teatern; hon gick deremot gerna på spektaklet såsom åskådarinna och hyste således ingen ovilja för skådespel i allmänhet. Brigham Young bar varit nödsakad att sjelf både grundlägga och utbilda teatern i Utah, och det besvärligaste härvid har varit bildandet af dramatiska konstnärer i en stad, som ligger på öf. ver 100 mils afstånd från någon annan teater. Young och hans medhjelpare Clawson voro vid mitt besök i Utah ifrigt sysselsatta med utbildandet af en ung teaterelev, miss Adams, och likaledes. miss Alexander. Första gången, jag såg Brigham Young, sammanträffade jag med honom i hans egen loge. Han har ett stort hufvud, ett bredt men behagligt ansigte, blå ögon, ljusbrunt hår, en vältormad näsa och en vacker mun. Han var klädd i svart rock svarta byxor, hvit väst och hvit halsduk; spännet i denna sistnämnda äfvensom hans skjortknappar voro af guld. Till utseende och sätt liknande han en man af medelklassen från en engelsk landsortsstad. Sådan var mormonernas profet, påfve och konung, då jag i teatersalongen fann honom midt ibland sitt folk. En dam — såsom jag sedan fick veta, en af hans hustrur vid namn Amalia — satt i logen hos honom; äfven hon var klädd på tarfligt engelskt sätt och betraktade emellanåt publiken med en teaterkikare. Hon var vacker och hade ett tankfullt och svärmiskt utseende. Parterren var nästan helt och hållet fylld af unga flickor; på flera bänkar sutto ett dussin i rad — barn at Kimball, Cannon, Smith och Wells. På flera ställen hade tjugo till trettio flickor skockat sig tillsammans. Young har, enligt hvad han sjelf sade mig, fyrtioåtta lefvande barn, af hvilka några äro fullväxta och gifta, och då han brukar att sjelf besöka teatern tillika med sitt folk så är det fullkomligt i sin ordning, att han äfven låter sina barn visa sig der såvöl framför som bakom rampen. — —UA-—