Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1867, sida 2

arkasmer i vågskålen för att äfven i första kamnaren genomdrilva ett asslag å de begärda befästsaanslagen, trodde han att det slag, han bidrog ifva, skulle trästa chefen för sjöförsvarsdeparementet, grefve von Platen. Sedermera upplystes , lock, att gängen af dessa ärendens behandling var sådan, att ministern icke ens haft tillfälle att se de ritningar, om hvilka här var fråga, än minlre utöfva något insiytande på besluten om dem. Det skulle således vara chefen för landtförsvarsIepartementet, som ansvaret skulle i konstitutionel ordning drabba, och det träff: en så illvida, som han icke gjort gällande den rätt, som ns embetsställning bordt hafva gifrit honom, att hversaka den vigt del af altningen om hvilken här var fråga. Men ysningar. som kommo i dagen, g t den praxis inr da grenarne af krigs örvaltnins en fått förbi krigsministern och ändt sig dirckte till konungen med sina framställningar, hvarefter för den kor a titntionelt ansvarige rådgifvaren ingenting annat iterstått att tillgöra, än öfverraka expeditionen af honom oatspordna tillkomna beslaten. titutionelt osormligt de var. blef det förevarande fall chefen fortifikationen, som srämsta rummet t drabbades af rikedagens misetOendevotum, och ett soktum är, att bördan af len ovilia, som framka entationen af de itrå 3. föll snart sagdt ut teslutande på genctalmnjoren ar Kleen. Uader sådana förhållanden kan nationen icke. and att med mycket blandade känslor mottaga nyheten om s mmansättningen af den komite, som sen begärde e nedsättas för att; t hvilka rikets säst: hittills forts ilt. och än lande i net. som i mmet hvar och en edet är att bland koledamöter finna hr af kleen Det vore sannerligen obilligt besärdt om man väntade Föhr af Kleen ett opartiskt omdöme öfver I na planer. Det är mensklis godt sig göra låter so) Detta är till och med en rättighet, som icke borde ha förvägrats henom; men han berde ha fått göra. let då han blifvit af komitön tillkallad för uppS meddelande ej men visserligen borde van e på representawens och landets mening ha förhindrat regeri — sen att lemna säte och stämma i komiten åt den, : jälvig i de frågor, som skela las. Vi befara att redan denna: omständ het Skll mäk bidraga att mot komins blifvande yttrande en och framet tällningar hos andet och representa en väcka ett mi strocnde, m icke kan blifva 3 båtande för frar ängen af de planer, hvilka lLunna blifva frukten: fo komitens arbeten. Ceneralfälttygmästaren frih. Wrede har blifvit: sonom hr at Klecns försorg inblandad i frågan om Kungsholmsbatteriernas bestyckning på ett sådant sätt, att det är förlåtligt om — till trots för hans: stora vetenskapliga rykte — något tvifvel uppstår huruvida han är rätta mannen i denna komitå.. Det är, enligt fortifikationsgeneralens utsago, frih. Wrede, som gilvit förslag till en sådan bestyc ning för bepansrade batterier att hr af Kleen lunnit sig föranlåten bygga embrassurer af 13 tums bredd och efter allt hvad man kunnat utröna be knade för kanoner af en modell, at hvilken då örtilen icke något exemplar blifvit tillverkadt hvilken sedermera befunnits alldeles oprak. Den föreställning är dessutom så allmän, att trih. Wredes verksamhet med hänsyn till det om råde, som närmast ålegat honom att öfvervaka, nemli håens beväpning, varit i praktiken så lyckobringa ait vi icke tro oss begå nåmisstag gnadskomi ka den misstro till resultaterna al dess verksamhet, som hr af Kleens Jedamotskap är egnadt att i så hög grad upp 2 har antagligen kommit i ftanka till öd al den del han i första kammaren tog i debatten om fästsnaderna. Det är med hänsyn till honom blott att Ppeklaga, det den energi, som karakteriserade hans sörsta uppträdande, efteråt befanns hafva blifvit i sjelfva verket utvecklad i angreppet på en politisk motståndare, grefve v. Platen, under det hr grefve IIamilton förvandlades hardt nära till försvarare för fortisikationsgencralen, då det befanns, att det slag, som varit måttadt åt sjöministern, alldeles icke träffade honom. Huruvida vare sig grefve Ilamilton eller general J. M. Björnstjerna kunna väntas biträda några förslag, som U yta med de gamla traditionerna så fulllleriv apnsts och sjökrigsmateries ny hte utveckling torde påkalla, får framtiden utvisa. Sannolikt är det åtminstone icke. ofverstelöjtnanten i artilleriet Ilägerflycht känna vi e tillräckligt för att veta huruvida han kan tas få äkta en sjelfständig mening i en komite artilleriets chef äfven sitter såsom ledamot, men visserligen kan det tyckas som om hans stiällning såsom generalfälttygmästarens stabschef kan i detta hänseende berättiga till några tvifvelsmäl. Deremot veta vi för visso, att kommend nen Adlersparre icke r r tillbaka va att inför hvem som hels t fi kta sina åsi vdsar lteriot Ir. L. Anderstjensten att i egenskap af kommendant på Kungsholms fästning ha medverkat till framdragandet at det hufvudlösa förfarandet med de ofvan omförmälda pansarbatterierna, och man har iledes anledning hoppas, att komiten i honom eger n både fördomsfri och sjelsständig medlem. Att kapten Manner följer sin egen öfvertygelse lärer icke heller ar någon betviflas, men vi erinra oss från hans uppträdande under debatterna i andra kammaren rörande detta ämne, en viss benägenhet att försvara vederbörandes tillgöranden på ett sätt, sem lå:er oss befara, att han icke är mycket benägeu att sätta yxan till roten på ett föråldradt system. Hr Carl Ifvarsson, slutligen, är en at andra kammarens skarpsinnigaste och inflytelikaste ledamöter af allmogen, som icke gerna ne utan egen pröfning, men sedan han omfattat en mening, håller orubbligt fast vid densamma. Ilans insättande i komiten kan si da icke annat än gillas, ehuru han naturl icke kan väntas ditföra någon fack-kunskap. Det sätt, på hvilket denna komite blifvit samm t, innebär således, efter hvad man torde finna, garanti för en god sak; nemligen att olika meningar der finnas representerade; men vi befara tt man likaledes skall finna sammansättningen sådan, att undseende och tveksamhet komma att diktera major itetens beslut, och temligen påtagligt är, att regeringen hyser en besynnerlig föreställning om sättet att uppmärksamma de åsigter och önskningar, som inom riksdagen göra sig gällande: