Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1867, sida 1

staten liksom inom kyrkan äsigten on församlingarnas naturliga rätt att sjelfva utse sina herdar varit rådande, ehuru under tidens lopp diametralt motsatta grundsatser kommo att tillämpas, och omsider (år 1731) kronan sattes på verket genom en författning, som reducerade denna rätt, der den ännu existerade, till den torftiga rättigheten att välja mellan trenne af biskop och domkapitel föreslagna prestmän. Månne den tid icke ändtligen är inne, då en agitation för återställandet af församlingens uråldriga densamma styckevis frånröfvade rätt kan ha utsigt att lyckas? I en tid, då så mycket talas om det förträffliga i sjelfstyrelse och kommunalt oberoende, då det orättvisa i privilegieväsendet, i aristokratiskt och hierarkiskt förmynderskap framhålles i de bjertaste färger och decentralisationen oeh realiserandet af jemnlikshetsteorierna, så vidt de äro förnuftsenliga, göras till föremål för de ädlaste och mest entusiastiska sträfvanden, tycks det som borde man ej längre tveka om rättvisan och vigten af en reform i detta hänseende. Är det icke ytterst förvändt, att en så utomordentligt maktpåliggande fråga som den om tillsättandet af själasörjare ej skall lösas af dem, hvilka den närmast rör? Kan något vara mera egnadt att drifva dem ur statskyrkan, för hvilka religionen är den vigtigaste angelägenheten, än författningar, som gifva åt konungen eller åt en enskild person rättigheten att påtruga församlingarna de prester, som de skulle ifrigt undanbedja sig, om de blott visste att detta skulle tjena till någonting? Har icke erfarenheten visat, huru svårt så väl konungens som egendomsherrens rättighet kan missbrukas, äfven om numera en konstitutionell styrelse ej kan tillåta sig så upprörande kränkningar af hederns och pligtens bud, som de, hvilka Gustaf III och Schröderheim begingo, och om i de allraflesta fall patronen ej gör sig skyldig till några skandalösa transaktioner vid pastorats bortgifvande. Opinionens makt ger det onda gränser, men endast en förindring af de presterliga befordringslasarna kan upprycka det med rötterna.