nolcit 1 L(470644 LCI10ö1188J91 87 geringsdekret, enligt hvilket de särskilda kommunerna och socknarne i Hannover framdeles skola göras solidariskt ansvariga sör konskriptionsskyldiga desertörer, hvilka antingen hålla sig undan eller lemna landet. De kommuner, der sådant förekommer, skola beläggas med inqvartering, för hvilken de sjelfva hafva att bestrida kostnaderna. Sockenföreståndarne eller kommunernas representanter skola hafva ydubbel inqvartering, enär dessa personer först och främst äro ansvariga för sådan straffvärd oordning. I byn Scharrel har denna bestraffning redan kommit till utförande, enär man upptäckt, att bönderna der understödt flera desertörer, som flyktat till skogarne. Bland de undersökningar, som ännu fortsättas mot deltagarne i den sista welfiska sammansvärjningen, har specielt undersökningen mot professor Riihlmann gifvit anledning till en mängd rykten. Så har det t. ex. berättats, att den preussiske civilguvernören i Hannover fått en depesch, innehållande, att flera hannoveranska polyteckniker rest till Paris, för att under Bismarcks vistelse derstädes utföra ett anfall mot hans lif. Med anledning häraf hade civilguvernören en natt aflagt ett besök hos Riihlmann och begärt upplysningar angående de polyteckniska studerandes resa. Enligt ett annat rykte skulle den preussiska polisen harva kommit under fund med en hemlig förbindelse mellan hannoveranska och slesvig-holsteinska polyteckniker, hvilken skulle varit riktad mot preussiska regeringen. ITALIEN. En korrespondent från Florens säger, att de nuvarande demonstrationerna i Rom från de högsta svarta autoriteterna väckt sådan bitterhet å ömse sidor, att lugnet derigenom mera än förut blifvit allvarsamt hotadt. Italienska regeringen sammandrager ännu flera trupper vid romerska gränserna, under det Garibaldi från baden vid Monte-Summano offentliggör bref, för att påskynda störtandet af påfvens verldsliga makt. Så har han till studentkomitän i Bologna, som valt honom till hedersledamot, lemnat följande svar: Rom vet nog, att jag icke skall lemna mitt verk i sticket. Som gammal kämpe önskar jag ingenting hellre än att återvända till och deltaga i befrielsen af den italienska ärans helgedom. Och I, unge män! skolen äfven vara närvarande vid den afgörande lösningen, enär frågan handlar om frihet eller slafveri för hela Italien. Jag antager med tacksamhet titeln af hedersledamot i Ert sällskap och förblifver för hela lifvet Eder : G. Garibaldi. Opinione har från deputeranden Checchetelli erhållit följande skrifvelse: En efter mitt förmenande olycklig tilldragelse, som timat vid romerska gränsen, bestämmer mig att anhålla om, det dessa rader måtte intagas i Eder aktade tidning. Jag vill ingalunda bedöma den ifrågavarande händelsen i och för sig, men känner behof af att för dem af mina vänner och medborgare, som fästa sig vid mina åsigter, förklara, det jag nu likasom förut är innerligt öfvertygad, att den romerska frågan endast kan lösas i Rom. Således tror jag, att hvarje rörelse, som icke utgår från sjelfva Rom, endast invecklar och fördröjer lösningen af denna fråga, långt ifrån att påskynda densamma. Det vill slutligen säga, att hvarje försök, som företages vid gränsen, efter min åsigt, visserligen kan tillfredsställa enskilda personers fåfänga samt bereda förlägenheter åt italienska regeringen, men utan att för oss öppna vägen till Roms portar. Jag har ansett mig böra offentliggöra detta för undvikande af hvarje missförständ!. FRANKRIKE. Programmet för sultanens af Turkiet vistelse i Paris innehåller: dinåer i tuilerierna, gala-representation på operan, bal i Hotel de Ville, fest i Versailles och stor revy i lägret vid Chalens. Det lärer ännu vara ovisst huruvida vicekonungen af Egypten skall qvarstanna i Paris under storherrns vistelse derstädes. Den 26 Juni var på Caroussel-platsen stor revy för vice konungen, som, iklädd egyptisk generalsuniform, red till höger om kejsaren. Hans ,fez var prydd med en liten fjäder som var fästad med en diamant-agraff. Straxt efter kejsaren och vicekonungen redo de öfriga furstliga personerna: prins Humbert af Italien och hans bror hertigen af Aosta (begge i italienska generalsuniformer), prins Napoleon, grefven af Flandern och prins Arthur af England. I den kejserliga staben syntes ett stort antal turkiska, egyptiska och italienska uniformer. Äfven väckte 5 araber, klädda uti burnussar af olika färger, mycken uppmärksamhet. ,Figaro meddelar följande enskildheter angående vicekonungen af Egypten: , Seine-prefekten hade frågat kejsaren huru vicekonungen skulle mottagas. ,,Som konungen af Belglen, var svaret. Detta skulle kunna tydas så som vore den sistnämnde konungen endast en fransysk vicekonung. Man visar mycken artighet mot Egyptens halfsuverän, som — genast efter sitt första besök i expositionen — anordnade, att en mängd personer från hans land skola komma till Paris. Dessutom har han beordrat dit 40 arabiska notabiliteter, i afsigt att de genom beseende af de maskiner för åkerbruket och industrien, som vid expositionen finnas, skola förmå sina stammar till vidt omfattande förbättringar, hvartill ingen regering hittills kunnat förmå dem. Vicekonungen har ställt en af sina ångare till dessa egyptiers och arabers förfogande och för deras räkning i Paris hyrt ett helt hotel. Abd-el-Kader och hans son väntas oförtöfvadt till Paris. Ett inflytelserikt parti söker förmå kejsaren att låta förslaget till armåens reorganisation falla. Fould, som står i spet