Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1867, sida 2

sionen har intet ögonblick tänkt att be strida nödvändigheten af dessa utgister men i den finansiella jemvigtens intress måste man likväl fråga, om dessa postei (resp 22 och 11 mill.) icke redan betyd ligt öfverskridits eller skola så blifva. Denn: I förmodan har bekräftats genom regeringen: förklaringar. Ehuru regeringen icke änmi med full noggrannhet kan uppgifpa til hvilket belopp dessa utgifter gå, har der dock meddelat oss, att alla nödiga enskild heter skola samlas för att bestämma sum man. Vi skola med första mottaga nya för slag, innehållande en öfversigt öfver all: krigsoch marinministerens extra-ordina rie behof samt en uppgift om de medel hvarmed dessa skola bestridas. Angåend de i förslaget till 1868 års krigsbudge upptagna 348 mill. uttalar sjelfva kom missionen, det de knappast skola vara till räckliga. I ett tillägg till sinansförslaget för 1864 finnes en öfversigt öfver omkostnadern: för den mexikanska expeditionen unde; åren 1861—67, och det är denna öfversigt, som gifvit anledning till en särdeles liflig debatt i lagstiftande församlingen d 21 och 22 dennes, under hvilken Mori höll sitt i ett telegram omnämnda tal. Utgifterna under de nämnde sex åren belöpa sig till: för krigsministören 232 mill. för marinministeren 117 mill, för finansministeren 14 mill., således är summan 363 mill. fr. Af de mexikanska finanserna har häraf återbetalts c:a 62 mill.; det verkliga deficit skulle således belöpa sig till 201 mill. Denna stora åderlåtning på franska statskassan tillika med det allmänna missnöjet öfver hela den mexikanska expeditionens bedröfliga utgång har genast i början af budgetsdebatten gifvit oppositionen anledning till flera häftiga anfall mot regeringens politik, under hvilka både presidenten i lagstiftande sörsamlingen och statsministern hade rätt svårt att reda sig. Saken är nemligen den, att en stor del af den franska finansverlden är mycket intresserad i de mexikanska aflärerna, samt att man hyser den misstanken, att de verkliga utgifterna varit långt större än de 301 mill., som uppgifvits. Berryer, som tog till ordet, sedan Jules Simon, Thiers och Garnier Pages hade klandrat regeringens politik i allmänhet, framställde tvenne finansiella och en politisk fråga till regeringen om de mexikanska angelägenheterna. De finansiella frågorna rörde en summa at 54 mill., som till franska skattkammaren var inbetald i mexikanska obligationer, samt de franska sordringsegarnes framtida ställning till den mexikanska statsskulden. Med afseende på den politiska delen af saken anmärkte Berryer, att han icke ville vidröra grunden till oenigheter mellan franska regeringen och exkejsar Mazximilian, men önskade, det regeringen måtte meddela lagstiftande församlingen alla aktstycken, som kunde upplysa om de franska agenternas åtgöranden i Mexiko, samt isynnerhet de instruktioner, som på sin tid gåfvos till de utomordentliga, ambassadörerna Salllord och general Castelnait, af hvilka specielt den sistnämnde spelat en så framstående röle under slutkrisen i det mexikanska dramat. Statsministern gaf först en del upplysningar, angående den finansiella delen af saken, hvilka blefvo af majoriteten mottagna under uttryck af mycken belåtenhet; med afseende på de diplomatiska aktstyckena yttrade han: ,, Förra året offentliggjorde vi de aktstycken, som rörde våra förhållanden till Förenta Staterna, med särskildt afseende på Mexiko. Man begär nu nya meddelanden. Då hr Berryer riktar en råga till regeringen angående Salliards och Castelnaus missioner, äro vi redo att svara. Hvad angår de diplomatiska aktstyckena, så skulle det under de nuvaranle allvarsamma förhållandena i Mexiko vara olämpligt att öfverlemna dessa till slentligheten. Kort sagdt: regeringen är edo att mottaga en diskussion öfver alla unkter, för så vidt icke högre intressen särigenom skulle sättas på spel, och reeringen måste således vägra att meddela lokumenter, hvilkas offentliggörande unler nuvarande förhållanden icke skulle ara af stort intresse, men deremot medöra förvecklingar för hvilka regeringen cke vill ätaga sig något ansvar. Rouers tal mottogs med bifallsyttringar från najoriteten. Berryer svarade, att det kulle vara svårt att framställa någon betämd fråga till regeringen, då man icke essförinnan hade tillfälle att orientera sig aktstyckena. I mötet den 22 dennes — omedelbart erter Morins tal — upptog rlais-Bizowm å nyo den , skickelsedigra fexikanska frågan, i det han utropade: I mina ögon har denna expedition varit n sörsynens skickelse, afsedd att ådagaA aptenen, hvars berättelse i korthet var.