I Söndags förmiddag var Stockholms frivillig skarpskyttekår ute på gärdet från klockan 8— på morgonen och öfvade, med alla fyra bataljc nerna, först bataljonsexercis till kl. 11; då en kor gudstjenst hölls. Derpå rastades till något efte 12, hvarunder skarpskytte-musiken spelade i sko gen ofvanför kadettbaracken, eller rättare det ställe der densamma fordom stått. Prins Oscar åså bataljonsexercisen och besökte derunder de sär skilda bataljonerna samt behagade samtala me åtskilliga bland befälet och manskapet. Efter ra stens slut utfördes brigadexercis, under befäl a skarpskyttekärens nye öfverbefalhafvare, och kl 2—3 inmarscherade kåren, bataljonsvis formerac på troppkolonner, med klingande spel och fly gande fanor till staden och aftackades på Car XIII:s torg. — Ångbåtsmissöde. A.-B. för i Tisdag: berättar: Under de sednare dagarne af förliden vecka ha stark tjocka varit rådande å Bottenhafvet och ; Öregrundsgrepen, som i förening med drif-isen varit svårt hämmande för såväl ångbåtsfarten som seglationen norrut. Alla norrgående ångbåtar ha fördröjts till följd häraf; men ångsartyget ,, Nya Söderhamn, kapten Törnros, som i Fredags eftermiddag afgick från Söderhamn med en afdelning af det till lägret å Ladugårdsgärdet beordrade Helsinge regemente, hade det missödet att törna på grund å skäret Björn vid inloppet till Öregrundsgrepen. Som fartyget gick med sakta maskin blet törnen ganska lindrig, och sedan det ombord varande militärmanskapet gått upp på fartygets halfdäck akterut och maskinen gått back en stund, kom fartyget flott. Vid undersökning af fartyget befanns det ha blifvit läck förut, men då detsamma hade vattentätt skott, fortsattes resan hit, hvarest, sedan manskapet landsatts vid Blockhustullen, fartyget intogs i docka och blef under Midsommarsaftonen af arbetare från ingeniör Lindbergs verkstad åter iståndsatt, så att det i går på förmiddagen kunde uppgå till Skeppsbron. Man hade här tillfälle att se ett nytt bevis på den svenska plåtens förträfflighet, i det att den så kallade stäfskenan och en del af kölen väl blifvit krökta och bucklade, men något hål å plåten kunde icke upptäckas. — Utvandrare. I A.B. af sistl. Tisdag läses: Tätt och ofta under de sednare åren har man. sett å de norrifrån kommande ångbåtarne mindre grupper af allmoge hitkomma med fullpackade kistor och omgifna af barn af alla åldrar, och på tillfrågan hvart de ämna sig, svaras med icke allenast lugn utan till och med med glädje och tillsörsigt: ,.till Amerika:! En sådan syn visade sig åter i går morgon vid ångfartyget Thuleshitkomst, då icke mindre än 420 personer hitkommo från Helsingland och Dalarne. Sednare på dagen gingo de ombord å lastångaren ,,Strömsholm, som på aftonen afgick med dem till Göteborg, lerifrån de skola öfver England bege sig till Amerika. De hade tvenne så kallade ,ledare med sig, af hvilka den ene uppgafs vara prestman och vistats 20 år i Amerika och hade för de temligen enfaldiga landsboerna, efter hvad man kunde erara, upprullat den mest lysande tafla öfver Ameika. Hvad som mest väckte bekymmer hos beraktaren af denna emigration var att högst få r e voro öfver 40 år samt att en obeskriflig trå efter det ,.förlofvade landet var rådande hos lla, som uppnått den ålder, att de voro sjelftänande; ja man kunde till och med hos en och innan märka ett illa doldt förakt för fosterlandet, huru de ej ville eller kunde säga hvarför de lemlade sina hem och gingo okända öden till mötes. m del af dalallmogen, synnerligast qvinnorna, nade redan aflagt nationaldrägten, så att man enlast på talet kunde höra att de voro från Daarne. — Af utvandrarne voro 300 från Helsingand och socknarne Alfta, Norrala, Söderala, Arrå och Ofvanåker. De öfriga voro mest från Vesterdalarne. ——