Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1867, sida 2

vara ett praktiskt bevis, att qvinnorna icke deltaga i sådana möten för massorna, som i IIyde Park? Många synas vara emot qvinnornas rösträtt, emedan det är något nytt; andra påstå, att politik icke passar för fruntimmer, enär de derigenom skulle komma att försumma sina husliga pligter, och de dessutom hafva makt nog i staten. Men ingen menniska behöfver försumma sina pligter, för det man en gång på flera år går till rösturnan. Dessutom är det klart, att deltagandet i statsaffärerna skulle mycket bidraga till att höja qvinnans sjelfmedvetande. Ingen kan tvifla på, det qvinnorna hafva en ganska god blick för finansiella förhållanden, eftersom de hela sitt lif igenom äro hänvisade till att uppnå stora resultater med ringa medel, under det de herrar, som stå i spetsen för regeringen, ofta med mycket stora medel uträtta särdeles litet. (Mycken munterhet.) Stuart Mill fordrade till slutet, att qvinnorna skulle hafva fullkomlig rösträtt, rätt att oinskränkt disponera öfver sin egendom samt rätt att genom akademiska studier utbilda sig och fungera som prester, domare, advokater och läkare. Mills förslag understöddes på det varmaste af Fawcett, men angreps deremot med ironi och sarkasmer af flera andra. En mr Laing bemärkte, att det fanns endast en stat på jorden, der qvinnorna hade omedelbar andeliregeringsaffärerna, nemligen konungariket Dahomey, hvars institutioner likväl knappast vore att önska. Lord Galway förordade att återtaga förslaget, enär alla beundrare af det täcka könet vid en omröstning skulle komma i en skef ställning. Då Stuart Mill vägrade att taga sitt förslag tillbaka, skedde omröstning, hvarvid resultatet blef 72 röster för och 196 emot qvinnornas rösträtt.