Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1867, sida 2

mden och skiftningar i rörelsen, hvilket det icke 10 tode i mensklig makt att förekomma. Då man ade mycket godt om penningar, skenade indutrien framåt — kapitalbildningen kunde ej sortgå jemnbredd dermed, och då måste en stagnation nträda; men botemedlet måste man då också söka os sig sjelf, nemligen genom att inskränka sina pekulationer, och då komme man tillbaka till len normala punkten. Talaren vore öfvertygad, tt hvad man talat om svenska folkets misshusållning saknade all grund, och att detta folk efde lika tarfligt som de flesta andra. Men om let gått för långt i sin ifver att utveckla sin indntri, hvilket borde leda till berömmelse och ej till adel, och resurna derigenom minskats, så finge nan dock ej genast förblanda brist på kapital med rist på tillgångar; ty äfven om den förra bristen refunnes, så hade vi en uppodlad jord, bättre ius m. fl. rika och välsignelsebringande kapital, wilka väl kunde motväga den tilltälliga mindre illgången på metallisk valuta. Talaren yrkade, tt punkten måtte läggas till handlingarna. Selan diskussionen härefter förklarats slutad, beslöt cammaren, med 76 röster mot 63, att godkännal. len af utskottet uti ifrågavarande punkt uttalade sigt. Minoriteten röstade för att punkten måtte äggas till handlingarne. ö 2:dra, 3:dje och 4:de punkterna, om försvarsräsendets organisation, lindring i skjutsoch vä mderhållsskyldigheten samt upptagande af jordorukarens afgifter på en enda debetsedel och införande af tvenne uppbördsstämmor, godkändes. Uti 5:te punkten hade utskottet, bland annat, ansett af behofvet påkalladt, att af regeringen en rklaring afgåfves derom, att intet laga hinder förefunnes för sparpenningars insamlande vid kyrkor å Sönoch helgedagar. IIäremot erinrades af hrr Hedengren, Rosenberg och Kolmodin, att en sådan förklaring skulle strida mot det religiösa medvetandet hos åtskilliga personer, som hyste betänkligheter mot sådana åtgärders vidtagande på Söndagar, samt att ändamålet bättre skulle vinnas genom att åt kommunalnämdens ledamöter inom församlingarna uppdraga att insamla folkets smärre besparingar; samt af br Magnell, att de personer, hvilka af sitt samvete änna sig manade att icke ingå dylika transaktioner under Söndagar, icke skulle genom något plakat från K. M:t ändra sin öfvertygelse, h emot de åter, som hade friare åsigter i religiöst hänseende, icke uti ifrågavarande hänseende behöfde någon påminnelse. IIrr Ridderstad och Widell trodde, att så vida sparsamhet och omke om sin familj vore en dygd, så kunde det vara olämpligt att utöfva den på sabbaten. Tal. kunde ej heller finna, att den i rande insamlingen vore mera stridande mot Sönd q helgd, än det häfdvunna pinglandet med håfven inuti kyrkorna till förmån för prester, klockare, vaccinatriser etc. Dessutom vore det icke olämpligt att uttala den opinion, att det fö gna sättet för insamlandet af folkets sparpenningar icke vore att anse såsom något ohelgande af sabbaten. Hr Hessle ansåg, att om man ej gjorde sig besvär med att insamla folkets besparingar, så skulle dessa förspillas till skada både för dem och det allmänna. Ett sådant insamlande på Söndagarna efter gudstjenstens slut hade på slera ställen af missriktadt nit blifvit ansedt såsom både från religiös och juridisk synpunkt förkastligt, hvarför tal. ansåg, att det skulle verka ganska nyttigt, om regeringen afläte en sådan förklaring, som utskottet föreslagit. Efter votering, som utföll med 60 röster mot 57, blef punkten lagd till handlingarna. 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 punkterna, om inrättande af ränteförsäkringsoch lifränteanstalter, jordbruks-depositions rantiföreningar, om indrad la 8 ende på enskilda banker, om förvandling af ri bankens sedlar för att vara s. k. pappersmynt till verkliga kreditsedlar, om åtgärders vidta åstadkommande af en lifli inom landet, om förändrin ningens område till realkreditens befrämjande och stärkande samt om inskränkning, förslagsvis till trenne månader, af det för handelsbok medgifna vitsord, godkändes. Eiter föredragning af 14 punkten, deri utskottet föreslår att genom enskilda föreningar näringsidkaren måtte snabbt och säkert tillhandahållas faktiska upplysningar om utländska industriella förhållanden m. m., förklarade hr Key, att utskottets mening icke varit, att denna punkt skulle inflyta i skrifvelsen till K. M:t, och yrkade derför att densamma måtte läggas till handlingarna; men sedan hr Bergström genmält, att sådant vore att störa den vackra harmonien i kedjan af utskottets önskningar, blef punkten godkänd. 15:de punkten om nedsättning i taxorna för statens jernvägstrafik godkändes. Uti 16:de punkten hade utskottet uttalat den önskan, att lämpliga åtgärder måtte s för underlättande och utvidgande af boskapsexp äfvensom af täflingsmöten för boskap i vidsträ tare uppfattning än hittills egt rum m. m. Hr Key tillkännagaf, att utskottets mening varit, att icke heller denna punkt skulle intagas i skrifvelsen till K. M:t, hvarför tal. äfvensom hr Rosenberg, som ansåg det vara i högsta grad olämpligt att till regeringen göra framställningar i frågor, som uteslutande borde öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, yrkade, att punkten måtte läggas till handlingarna. Hr Bergström fann det ingalunda underligt, att utskottets ledamöter blifvit öfverraskade af den framgång deras åsigter tillvunnit sig inom kammaren, och att de derför ansåge det vara rådligast att i detta afseende söka verka i någon mån återhållande, men för den vackra harmoniens skull kunde tal. icke annat än yrka punktens godkännande. IIr Hierta kunde icke rätt fatta meningen med uttrycket ,täflingsmöten för boskap. IIr Key uppfattade hr Bergströms yttranden såsom ironi, hvilken icke kunde härflyta af annat än en 5dåpit. öfver lidet nederlag, samt ansåg sådant föga öfverensstämma med det allvar, som en rätt uppfattning af representantkallet betingade. Hr Bergström ansåg der föregående tal:s slutsatser oberättigade, men förklarade tillika, att han ingalunda hyste någor motvilja mot användande af ironien, hvilken mån. gen gång vore enda medlet att få sanningen fran och att sätta en fråga på sin spets. Punkter bifölls. , Angående 17:de punkten, deri utskottet hem ställer, att alla jordbruket rörande angelägenhe ter, som nu behandlas af olika departement, måft sammanföras under ett enda, uppstod någon dis kussion, derunder frih. Schwlzenheim och hr Gu melius m. fl. sökte utreda vigten och nödvändig. heten deraf, att ärenden rörande jordbruket bord stå under ledning af en man, som hade speciell insigter i dertill hörande ämnen, samt förordad inrättandet af ett särskildt statsdepartement fö! jordbruket. Hr Björck ansåg, att ministören huf vudsakligen hade en politisk betydelse och att ko nungens rådgifvare sålunda icke borde vara några fackmän. Man borde derför i detta afseende e gå längre än till inrättande af en särskild byrå under civildepartementet. Punkten godkändes. Slutligen godkändes 18:de punkten, att utskottets åsigt och önskningda tte i underd. öfver. inom kreditlagstift