andliga kulturen träda i dess spår. Det är också i sanning tid på att man beträder denna bana, såvida man ej vill se Europa alldeles öfverflygladt af det stora landet på andra sidan Atlantiska oceanen, der man förstår att bättre hushålla med menniskokrasten, än att hålla den bunden i garnisoner eller på exercisfälten. Man firar tedeum öfver vunna slagtningar; bättre vore att tacka Gud för den högre seger, som ligger uti en seger öfver dåliga lidelser, säsom ärelystnad och maktbegär, och såsom sådan helsa vi den fredliga lösning, som nu inträdt i striden mellan Frankrike och Tyskland. Ännu mera må man fröjda sig deråt, derest dermed en utsigt öppras till det allmännare fredstillstånd, hvarefter menskligheten suckar, i den stund man öfvervunnit vilddjurets natur, som lesver på rof och byte.