Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1867, sida 2

Stockholmsbres. Stockholm den 13 Maj 1867. Andra kammaren under presidium af in biskop begick i går — ett sabbatsrott från kl. 6 till half 12 eft. m. — ör att få riksdagsferier till utsatt tid, rbetade man på hvilodagen. Oxen som rogs ur brunnen var det s. k. finansctänkandet, och alle man, — utom H. ch ett par andra sabbatarianer. — drogo repet, dock icke just åt samma håll, waraf följden kunnat blifva det arma ljurets strypning. Jag hänvisar till refeaterna för öfrigt, — att en Söndagsafton 66 ledamöter (den ,afiagde inberäknad) oro närvarande, bevisar att andra kamnarens ledamöter äro mangrannt på sina latser, när det gäller; ty då man afräkvar de sjuke och permitterade finner man, ut detta var ett verkligt plenum. — Det ormella hindret: att en del af betänkanlet skulle vara grundlagsvidrigt, undansköts snart. Alla ,cheferna, de inbilade och verklige, yttrade sig, ,,gemene man hade vett nog att tiga, kanske skrämde af ropen på , proposition! som vid 11:tiden ljödo starkt ur tomma masar, icke minst från ledamoten med , röst ar ett hvalft. -— Ett par af gubbarne voro stämda i samma tonart som ,, Menelaus Almlöf när han läser upp charaden: mitt första finnes i hvar dalkarls krukaetc. Det ,ljusa hufvudet i salens center lyste som vanligt lik ,,å revolving light. Slutet anses tillfredsställande, om icke af andra skäl, åtminstone af det bekanta: Nu tror jag vi slutar, sa den som fick stryk. Svenska folket blir 3-saldigt pungaget: genom direkt och indirekt bevillning samt slutligen genom lån. Det är 3 strängar till en båge, och då måtte man väl nå målet: betäckande af bristerna. Botemedlet är lika surt som nödvändigt. Men — håller patienten dict, d. v. s. förtärer mindre bränvin, socker, kaffe och tobak, så inträffar det egna pathologiska resultat att — kuren misslyckas. Jag såg i Lördags ,,Afrikanskan. Det kan man kalla eft stort skådespel. Vid voteringen i första akten röstade en del prester ,, blått, d. v. s. med ,landtmannatiet der, som icke ville veta af någon sjöexpedition eller onödiga utgifter för tenskapliga och improduktiva företag, v gar till en ny verld o. d. Hr Vasco i för öfrigt en lättsinnig krabat, som lik en och annan politicus kurtiserar båda sidorna, , klappar både det hvita och svarta barnet. Tredje akten slutade med , Det IIkhelihe Skibsbrud, ty skeppet sjönk icke. Det uppgifves att styrmannen eller maskinisten, som sitter i en 1:sta radens loge, fått sigte på ett par vackra ögon i grannskapet och af dessa fyrar blifvit missledd, så att manövern — haveri en gros — misslyckades. Måtte den kungliga teaterstyrelsen ha samma tur och undvika ekonomiskt skeppsbrott. Pjesens lyx måste ruinera, om icke direktionen räddas a många, många nyfikna ögon.