Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1867, sida 2

— af den första utan omröstning, af den andra med 116 röster mot 39. Under de långvariga och lifliga öfverläggningar, som föregingo detta beslut, yttrades mycket olika meningar om indelningsverkets aflösning. Flera af landsbygdens ombud ansägo orättvist att rustoch rotehållarne skulle betala lösen för att blifra fria från sin börda. Utskottets hufvudsakliga motståndare voro hrr Nils TJarsson, Hierta, Anders August Andersson, Ifvarsson, Johannes Andersson och John Ericson. För bifall till sjelfva försslaget om stam och beväring yttrade sig hrr Hedlund, Sven Nilsson, Mannerskantz, Adlersparre, A. v. Proschwitz, v. Troil, Key, Östman, Björck, Uhr, Ola Jönsson, ledengren, Grafström och frih. Gripenstedt. I första kammaren yttrade sig emot utskottets förslag frih. Bildt, grefvarne Henning Hamilton och C. G. Mörner samt friherrarne Sprengtporten och Hugo Hamilton. Deremot försvarades utlåtandet af hrr af Klint i ett väl motiveradt föredrag, Nisser, Stjernblad, grefve af Ugglas, grefve Lagerberg och frih. C. A. Raab. Den andra hufvudsatsen i betänkandet, att stammen skall vara både indelt och värfvad, bifölls af första kammaren, men asslogs af den andra med 8s röster mot 55. I den förra utgjorde frih. Bildt och grefve C. G. Mörner oppositionen, medan frih. C. A. Raab, hrr af Klint och Schartau samt grefvarne Lagerberg och Ilenning Hamilton förordade bifall. I andra kammaren var det frih. Liljencrantz som föreslog afslaget, och han understöddes deri af hrr Mamerskantz, Uhr och C. A. Larsson. För utskottets åsigt talade hrr Hedlund, Björck, von Troil och Sven Nilsson. Vid fortsatt föredragning af försvarsutskottets betänkande i första kammaren i Onsdags afton förkastades med 74 röster mot 9 det i 3:dje punkten framställda förslaget till förändrade grunder för roteringsoch rustningsbesvärets ordnande och antogs ett af grefve Henning Hamilton formuleradt förslag, afseende skrifvelse med anhållan, det K. M. täcktes låta utreda och vid blifna förslag till försvarsverkets reorganisation taga i öfvervägande, om och i hvad mån lättnad må ega rum i roteringsoch rustningsbesväret såsom ersättning för den väsentliga utsträckning af värnepligten, som för ett ändamålsenligt ordnande at försvaret utan tvifvel torde blifva nödig. På grund af detta beslut förkastades äfven hvad utskottet i punkterna 4—7 hemställt rörande stamtruppens sammansättning, hvaremot antegs det i följande punkt gjorda förslaget, , att infanteriets regementen sålunda måtte organiseras, att de kunna utvidgas till fyra, och stamkärerna till två bataljoner. Andra kammaren sysselsatte sig i Onsdags afton ända till kl. 11 med att diskutera om 3:dje punkten i det ifrågavarande betänkandet. I denna punkt föreslås att ordinarie och extra ordinarie roteringen och rustningen i sin närvarande form skola upphöra, för att ordnas efter hufvudsakligen följande grunder: för manskapets antal bör solkmängden och för dess underhåll bevillningen vara grunden; lönen beräknas i spanmål och utbetalas af staten i penningar efter årets markegång; särskild bostad jemte kältäppa bekostas af kommunerna; legan betalas af staten; anskaffningen af manskap sker genom regementschefens försorg, som vid antagningen har vitsord, men kan han ej anskaffa manskap i tillräckligt antal för den bestämda legan, får kommunen åtaga sig detta åliggande; för betrielse från bördan af manskapets anskafsning och aflöning erlägga rotarne och rusthällen en rättvis och billig aflösning; alla räntor, som äro anslagna till rustningens uppehållande, ingå till statsverket, och staten öfvertager anskaffning och underhåll af kavalleriets hästar m. m. — Denna punkt blef af kammaren utan votering äterremitterad. Då, enligt det förslag som innefattas i betänkandets 5:te punkt, soldatens tjenstetid skall bestämmas till 10 eller högst 15 är, ansägo många talare olämpligt att ,, bostad jemte kåltäppa skall åt honom upplåtas, såsom en del af de förmåner som atfölja hans tjenst. Han tvingas derigenom att gifta sig, och hans familj kommer i nöd, när han efter de tio årens förlopp nödgas lemna det hem han kallat sitt. Men ännu flera voro de talare, som yttrade sig mot den ofvan omnämnda aflösningen. Somliga påstodo att till följd af denna indelningsverkets skiljande från jordbruket skulle bli en börda i stället för en lättnad för jordbrukarne.