Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1867, sida 2

Å hvilka äfventyr bar ni för öfrigt upplefvat? — Inte många, men en nyhet kan jag meddela er; sennor Pertena har slutat sin bana; — han föll för en af sina medbrottslingar, hvilken lurade på mig, och denne, en cholo, fullkomligt bruten till själ och kropp af sina sår och syllerigalenskap, har nu meddelat fullständiga upplysningar om denne djertve förbrytare. Det var verkligen han, som under karnevalen föröfvade rånet hos er. — Jag visste det, sade Lydia med en rysning, — då jag hörde hans skratt, — men bort med dessa ohyggliga minnen, — de böra ej förbittra våra sista ögonblick! Ha, hvad är det? utbrast hon, då de flesta, som befunno sig ombord, trängde sig ill den andra sidan af däcket, just då en ransysk fregatt, begagnande sig af den ätta brisen, lemnade redden med tillhjelp if propeller och fyllda segel, — o, huru tåtligt! — Det är ,,Glorieuse, som återför de wrma söderhafsboarne till deras hemland. Tan har nödgats vänta så länge, emedan sägra af dem ännu voro kringströdda in landet. — Och det är ert verk, sade Lydia hjertigt, att dessa olyckliga menniskor återkänkas åt sin hembygd. — Inte så helt och hållet, svarade Raael leende. — Utan er, den fransyske konuln och presidentens goda vilja skulle) et knappt hafva gått så fort. Jag har, udast biträdt dervid. ö — Men först af oss alla, och medvetanet att hafva beredt så många menni