handlas, liksom öfriga kommunala angelägenheter, med undantag af de rent kyrkiga, på de vanliga kommunalstämmorna, äfvensom att skolrådet, hvilket bör vara skildt från kyrkorådet, må ega att välja sin ordförande, samt att landstinget genom en af detsamma tillförordnad skolkomite bör öfvertaga den befattning med folkundervisn ingen, som hitintills tillhört domkapitlet. Dessa förslag hafva för denna gång icke vunnit inom andra kammaren det afseende, som de otvifrelaktigt förtjena. Man invände bland annat, att domkapitlet dock är en ansvarig myndighet, hvilket en landstingskomit icke skulle blifva, att skolangelägenheternas behandling kräfver större offer af tid och arbete än man af obetalda kommunalmyndigheter rimligtvis kan begära 0. s. v. — invändningar, som visade sig ega stort inflytande på det af kammaren fattade beslutet. Den reform, som hr Siljeström påyrkar, är dock till den grad af behofvet påkallad och skall med hvarje år, som den uppskjutes, allt mer visa sig som sådan, att motioner i samma syfte otvifvelaktigt skola återkomma och att medel måste uttänkas, för att undanrödja de hinder, som ännu möjligen kunna förefinnas mot den åsyftade reformens verkställande.