Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1867, sida 2

äfven annat ondt. Äfven i sådana landtförsamlingar, der väl inrättade och med skickliga lärare försedda folkskolor finnas, är dock ingalunda sällsynt, utan snarare en regel satt prost, ståndspersoner, bönder, som dertill hafva råd och lägenhet, ja, hrar och en som eger eller kan sammantigga medel dertill, i stället för att sätta sina söner i denna undervisningsanstalt, shicka dem bort från hemmet och till elementarskolan i närmaste stad, för att genomgå åtminstone de lägre klasserna derstädes, ehuru undervisningsämnena i dem äro i det närmaste desamma som i folkskolan och ehuru barnet sålunda beröfvas den tillsyn, som det kan utnjuta i hemmet. Om det endast vore de på hufvudets vägnar bättre utrustade och för phögre studier lämpliga plantorna, som efter väl genomgången folkskola sålunda försändes till ett elementarläroverk, för att der fortsätta studierna på den punkt der de i folkskolan sluta, så vore derom ingenting att anmärka, men så är nu icke förhållandet. Elementarskolornas lägre klasser öfverfyllas med barn, som i en väl inrättad folkskola kunde erhålla en på den medborgerliga bildningens grundelementer mer koncentrerad, ja äfven i åtskilliga ämnen vidsträcktare och omsorgsfullare undervisning än i den förra. Men olägenheterna stanna icke dervid. Den fördom, som häftar vid namnet folkskola, att denna är ett slags barmhertighetsanstalt till förmån för sådana fattiga barn, som icke kunna komma i åtnjutaude af en annan och bättre undervisning, motsvaras af en annan förderslig fördom, som har sina rötter i den längesedan förflutna tid, då elementarskolan hufvudsakligen assågprestoch embetsmannabildningen, att nämligen ynglingar, som åtnjutit undervisning i denna sednare, dermed tillhöra en bildningssfer, från hvilken de icke gerna kunna återvända till kroppsarbetarens vilkor. De bedröfliga följderna af detta hos föräldrar och målsmän, likasom hos ynglingarne sjelfve, ingalunda ovanliga föreställningssätt ligga i öppen dag och blifva farligare, ju flera elementarläroverk ech pedagogier inrättas och ju mer deras salar fyllas af lärjungar. Då emellertid andra kammaren afslog den ifrågavarande, af hr Siljeström motionerade namnförändringen, så var detta — att döma af de talares yttranden, som uppträdde mot densamma — icke dikteradt af en principiel meningsolikhet med motionären, utan af det hopp, att folkskolan inom kort skall ernå den blomstring och det allmänna förtroende, att fördomen, som näres af namnet, måste, trots namnets bibehållande, försvinna. Sål t. ex. yttrade frih. Fock, som ansåg, att denna fördom ej finnes hos de verkligt bildade, utan blott hos dem, som ega förmögenhet, men sakna bildning: ,, Med denna fördom vill jag ej att man skall ackordera; må man tvärtom låta ordet folk så länge och så kraftigt ljuda, att personer af ilrågavarande slag båda vänja sig vid ljudet och lära sig att rätt uppfatta dess svenska betydelse. Hr Siljeströms motion föreslog vidare, och i logiskt samband med dess förut omnämnda punkt, att elementarläroverken så ordnades, att lärjungens undervisning till omkring 14:de lefnadsåret, i medeltal räknadt, icke omfattade andra läroämnen än sådane som böra förekomma i folkskolan. Elementarläroverkens lägre klasser skulle härigenom kunna tjena såsom ett slags mönsterskola för folkundervisningen, på samma gång som sjelfva elementarundervisningen vunne betrielse från den olyckliga arbetssplittring, hvaröfver alla nu klagar, och sedan undervisningen i folkskolorna mer och mer höjt sig, skulle de ifrågavarande lägre klasserna af elementarläroverket kunna indragas och hela denna del af undervisningen öfverlemnas åt kommunernas skolor. Detta förslag rönte motstånd hos majoriteten af det utskott, af hvilket motionen varit behandlad, men andre kammaren har emellertid efter en intressant debatt antagit en af hr Nilsson mot utskottsmajoritetens afstyrkande utlåtande inlagd reservation, enligt hvilken tyska språket — det enda främmando språk, som förekommer i elementarskolans begge lägre klasser — skulle framflyttas till dess tredje klass och latinet från tredje klassen till femte. Härmed är, såvidt som på andre kammaren beror, grundtanken i hr Siljeströms motion räddad och ett betydligt steg taget mot det afsedda målet — folkskolans och elementarskolans organiska sammanslutning och samverkan till. befrämjande af allmän medborgerlig bildning. Ytterligare omfattade hr Siljeströms moion de vigtiga förslag, att folkskolans ingelägenheter inom kommunen må besetet 777 VD 5