Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1867, sida 2

daren af Preussens politik vid krigets utbrott plötsligen öfverraskade verlden med asslutandet af en preussisk-spansk allians, och lät spaniorerna hota Frankrike i ryggen, likasom han förlidet år lät italienarne anfalla Österrike söderifrån. Från Paris skrifves: , Man hyser stora bekymmer i den härvarande handelsverlden Ii för att man endast vill uppskjuta kriget, l f l — — — — men att detta knappast kan förhindras, med anledning af sinnesstämningen inom armeen. I politiska kretsar vinner deremot den tanken rum, att man skullel!l kunna förekomma kriget genom att för alltid förklara Luxemburg för ett neutralt land. Preussens ambassadör härstädes, v. Goltz, har på det bestämdaste yttrat sig mot den föreställningen, att preussiska regeringen under vissa vilkor skulle vilja medgifva Luxemburgs afträdande till Frankrike. Emellertid äro order gifna, för att armen skall vara beredd på allt som kan hända; gränsfästningarne äro redan färdiga. Mellan Frankrike och Österrike äro förhållandena geda, och man talar om en hemlig allians, som skulle vara afslutad mellan dessa begge stater, och detta ,i samråd med den ungerska ministeren. ,Moniteur bekräftar, att ,, Libertå, som blifvit förbjuden att försäljas på gatorna, ånyo anklagats för en af Girardin författad artikel med titel: ,, Huru mycket kostar det att uttala sanningen? Årtikeln har afseende på de böter, till hvilka tidningen nyligen blifvit dömd i den sista processen, och anklagelsen lyder på: uppväckande af hat och förakt mot regeringen. Studenterna i Paris hafva äfven haft känning af prisstegringen derstädes för verldsexpositionens skull, och efter åtskilliga demonstrationer hafva de fattat följande beslut, som blifvit offentligen tillkännagifvet: ,Hvarje student, hvilkens värd fordrar förhöjning i hyran, flyttar och uppgifver värdens namn till en komit6. Namnen på de värdar, som icke höja hyrorna, uppgifvas äfven för denna komite, som består af 12 personer. De begge af denna komitå uppgjorda listorna offentliggöras. Efter nästa ferier skola studenterna endast bebo sådane hoteller, der priserna icke blifvit förhöjda. ENGLAND. Man var redan på förhand beredd på det nederlag, som Gladstone i underhuset lidit genom förkastandet af hans amendement till regeringens reformförslag. Detta kan tydligt synas af en korrespondens från London af den 9 dennes, der det heter: ,, Antalet af dem, som icke äro belåtna med Gladstones häftiga politik, är större, än både han sjelt och publiken ana. De flesta ansågo sig likväl bundna vid honom, så att de t. o. m. mot sin öfvertygelse följde sin anförare. Det ville icke så litet mod till att frigöra sig från honom i det afgörande ögonblicket; men sedan först endast ett halft dussin öppet affallit, dröjde det icke länge innan det växte till ett halft hundrade. Före sessionens början i går hade 25 medlemmar kommit öfverens att tillkännagifva för Gladstone, det de icke ansågo förenligt med sin pligt att för underhuset omöjliggöra tillvägabringandet af en liberal reformbill på basis af de bestående förhållandena. Ordet i denna improviserade rådsförsamling fördes af Owen Stanley, en bror till lord Stanley of Alderley. Bland de öfriga medlemmarne voro: Arthur och Hastings IeUssell (hvilka säkerligen ej tagit detta steg utan onkelns, lord Ieisscbl, vetskap och vilja), Locke, Grant Duff, Seely, Crossley, Clay, Clive och Oliphant, om hvilka allas benägenhet för reformen : intet tvifvel kan förefinnas, samt slutligen Iorrens, Wyld och Fawcett, hvilka räknas till de mest prononcerade liberala. Det kan i afseende på dessa män sannerligen icke vara tal om någon hemlig öfverenskommelse med tories, och lika litet någon fruktan för parlamentets upplösning. Intet af allt detta! Men då man blifvit öfvertygad om nödvändigheten af reformfrågans afgörande redan under innevarande session, så aflade de subordinationen mot chefen för pligten att icke understödja hans förslag. Sedan de blifvit eniga härom, delgåfvo de Gladstone sitt beslut samt motiverna till detsamma. Från detta ögonblick gaf sig Gladstone fången, och väl inseende, att hans amendement var utan hopp, afstod han genast från den sista hälften i detsamma, hvilken var vigtigast. Det på sitt sätt obehagliga uppdraget att underrätta regeringen om dess seger hade Locke åtagit sig. Coleridge återtog, med några få ord, den nämnda hälften af förslaget. Gladstone höll sig i bakgrunden. , Som sakerna nu stå, har det liberala par-. tiet genom Gladstones förhastande lidit ett afgjordt nederlag, regeringens ställning — —